March in Arms
Pulse of the Daring

Marscherar beväpnade, kallar sig detta band som tycks vara lite våghalsiga om man ska tro albumets titel. Det är bandets andra album och det har filat på det sedan november 2018 tills de kände att albumet var redo för världen, och det är ett krigiskt album med hyllning till hjältemod och mänsklighet bland krigets fasor. Det ser ju onekligen krigiskt ut när man tittar på omslaget och det 1914, Blitzar och så vidare som finns i låtlistan.

Sett till musik får vi ganska klassisk heavy metal som påminner om andra krigiska band som Sabaton men också kanske Iron Maiden och sådant. Knappast unikt. Inte heller speciellt fantasifullt eller episkt egentligen, det känns mest som ett album som inte direkt kommer med något vi inte hört förr. Det är förstås inget jätteproblem i sig, genrens flesta fans tycker ju inte direkt om nya fräcka idéer men det blir ju sällan vare sig minnesvärt eller fantastiskt om man upprepar samma saker som andra redan gjort.

Titelspåret är rätt schysst tycker jag, det driver på snyggt och bra. Utifrån titelspåret kan man ana ett ganska vasst album, men tyvärr är inte resten av albumet av samma kaliber utan känns faktiskt mest ganska tråkigt. Inte speciellt våghalsigt även om titeln indikerar mod. Det är svårt att uppbringa alltför mycket entusiasm för ett album som detta, det är helt enkelt inte särskilt spännande och höjdpunkterna är få, svagheterna desto fler.

Jag kan tänka mig att om man uppskattar generisk heavy metal finns det möjligtvis en chans att ni gillar detta album, men samtidigt tror jag väl inte att alltför många musik-fans kommer att minnas detta album på lite sikt. Det är inte speciellt minnesvärt, egentligen inte heller speciellt bra – det finns som sagt vissa höjdpunkter men knappast något som lyfter ett överlag ganska segt album.

HHHHHHH