Magic Dance
Remnants

Magisk dans heter detta band som nyligen givit oss sitt tredje album Remnants, det är onekligen ett flott album sett till omslaget. Det är Jon Siejka som är hjärnan bakom det hela och han är nog ganska inspirerad av åttiotalets musik, både den syntpoppiga och AOR-genren. Det är ögonen i backspegeln hela tiden, Frontiers påpekar att man ska göra sig redo att förföras av musiken – det kanske är så då jag sett en hel del positiva recensioner, det ska dock påpekas att det finns vissa lite mer reserverade också.

Syntpoppig AOR är vad det handlar om, mycket snygg produktion och bra sångare. Ganska bra fart på de flesta spåren, det gör att de smälter samman lite och man tappar lite översikten om var på albumet man är, början är som slutet och så vidare. Det känns inte som ett direkt varierat album och jag tycker att speltiden känns ganska lång eftersom det blir lite statiskt. Men det är svårt att klaga på den finpolerade ljudbilden, syntarna och allt det där, ett lätt album att tycka om men också med risken att man tröttnar.

Remnants är ganska bra, det är medryckande, det har positiv stämning, bra sångare och så vidare, en hel del positiva aspekter och det är lätt att tycka om. Ett album som nog kan tilltala en ganska stor publik, både nostalgikern och den som vill ha något lättsmält. Men denna lättsmälthet och lättillgänglighet kan ha baksidan att man snabbt och lätt tröttnar, så är fallet med Remnants, det dröjer inte längre innan jag känner att jag fått mer än tillräckligt av detta album. Ett problem är väl bristen på riktigt vassa låtar, det finns inget som riktigt sticker ut och griper tag i mig och albumet är inte direkt minnesvärt – det är bra men avtrycket är ytterst begränsat.

Det kan vara värt att kika närmare på detta album, det finns definitivt goda möjligheter att du gillar detta album. Samtidigt tycker jag att det finns mer spännande alternativ och att detta känns lite som det ofta gör från Frontiers nuförtiden, lättsmält och lite fegt. Dansen känns inte speciellt magisk.

HHHHHHH