Firewing
Resurrection

Label: Massacre Records
Tre liknande band:
Thy Majestie/Blind Guardian/Helloween
Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Prelude: Moonlight Of Despair
2. Obscure Minds
3. Chapter I: Acheron's Ritual
4. Demons Of Society
5. Far in Time
6. Chapter II: Temple Of Helios
7. Resurrection
8. Time Machine
9. Chapter III: Transcending Souls
10. Eternity
11. Tales of Ember & Vishap: How Deep Is Your Heart?
12. Tales of Ember & Vishap: The Meaning Of Life
13. The Essence Of Your Heart
14. Epilogue: Sacred Journey


Band:
Airton Araujo - Vocals
Caio Kehyayan - Guitars
Oliveira - Guitars / Orchestration
Peter de Reyna - Bass
Chris Dovas - Drums


Discography:
Debut


Guests:
"Obscure Minds": Guitar solo by Bill Hudson (NorthTale), guest vocals by Rapha Dantas
"Demons Of Society": Guitar solo by Luis Kalil
"Far In Time: Scream vocals and guitar solo by Ryan Beevers
"Time Machine": Guest vocals by Jenn Sakura
"Eternity": Guitar solo by Luis Kalil
"Tales Of Ember & Vishap – How Deep is Your Heart?": Guest vocals by Haydee Irizarry (Aversed,
Carnivora)
"Tales Of Ember & Vishap – The Meaning Of Life": Guest vocals by Haydee Irizarry (Aversed,
Carnivora), keyboard solo by Joe Atlan, guitar solo by Fabiano Rodrigues


Info:
Produced by Caio Kehyayan
Mixed and mastered by Jack Kosto
Cover artwork by Junki Sakuraba

Released 2021-04-23
Reviewed 2021-06-19

Links:
youtube
massacre


read in english

Det påstås att Resurrection handlar om att ge publiken något nytt och fräscht, en ambition som förstås fler band borde ha och som kan kännas positiv på förhand. Nu har jag varit med ett tag så jag vet också att denna fras ofta kastas ut och sällan är den sann, vilket tyvärr också är fallet när det gäller amerikanska Firewing och deras debutalbum. Ett album som har ett ganska flott omslag och bandet har väl en hyfsad logga. Det är ett konceptuellt album baserat på den ständiga kampen mellan ljus och mörker, knappast något nytänkande där kan man konstatera.

Musikaliskt är det så som det ofta är när du tar fantasikoncept, power/heavy metal med symfoniinslag och allt vad det innebär. Inget direkt nytt eller uppseendeväckande även om jag läser att de förnyar det typiska symfoniska power metalliska, jag är inte säker på att jag instämmer i vad som påstås i den beskrivningen på ett album som låter ganska mycket typisk symfonisk och episk metal. Variationen är hyfsad, det bjuds till exempel på en rent symfonisk epilog och rejält lång speltid på ett album som kräver närmare timmen att spela sig genom. Sångaren är inget speciellt, ganska genretypisk och väldigt få inslag på Firewings debut känns spännande eller fräscha.

Hygglig produktion men överlag ganska tråkigt album, det känns lite segt och lite trött. För att vara ett band som söker bringa något nytt känns det ganska fantasilöst, det bjuds inte på några överraskningar. Överraskningar kan man vara utan, de är inte helt nödvändiga för att skapa bra album men riktigt bra låtar är definitivt nödvändiga och några sådana kan jag inte hitta. Det är ett lite väl trött album för att vara debuten från ett band som påstår sig vilja vara förnyare och som vill ge oss något fräscht.

Jag skulle nog inte påstå att det är ett album värt att lägga tid på, det saknas för mycket idé och det saknas energi och det saknas framförallt de där riktigt bra låtarna som man vill lyssna på. Det är ett album man lyssnar igenom, nästan somnar till, och sedan glömmer bort. Förvånansvärt tråkigt skulle man nästan kunna påstå att det är. Onödigt långt är det också, det finns mycket man skulle önska vore bättre men Firewings och mina idéer om vad som är bra och fräscht stämmer uppenbarligen inte överens.

HHHHHHH