Eldritch
Eos

Label: Scarlet Records
Tre liknande band:
Conception/Dream Theater/DGM
Betyg: HHHHHHH (5/7)
Reviewer: Daniel Källmalm
Tracks
1. Dead Blossom (Intro)
2. Failure Of Faith
3. The Cry Of A Nation
4. Circles
5. No Obscurity
6. Sunken Dreams
7. Fear Me
8. I Can't Believe It
9. The Awful Closure
10. Eos
11. Runaway (Bon Jovi Cover)


Band:
Terence Holler - vocals
Eugene Simone - guitar
Rudj Ginanneschi - guitar
Oleg Smirnoff - keyboards
Dario Lastrucci - bass
Raffahell Dridge - drums


Discography:
Seeds of Rage (1995)
Headquake (1997)
El Niño (1998)
Reverse (2001)
Portrait of the Abyss Within (2004)
Neighbourhell (2006)
Blackenday (2007)
Gaia's Legacy (2011)
Tasting the Tears (2014)
Underlying Issues (2015)
Cracksleep (2018)


Guests:


Info:
Recorded, mixed and mastered by Simone Mularoni at Domination Studio
Artwork by Federico Mondelli

Released 2021-11-19
Reviewed 2021-11-06

Links:
eldritchweb.com
youtube
reverbnation

scarlet records


read in english

Eldritch är ett av de där banden man aldrig kan bli besviken på eftersom de alltid lyckas skapa bra och spännande album, och dessutom aldrig riktigt stagnera. Deras tolfte album heter EOS och sägs vara början på en ny dag för bandet, en nystart kanske. Det är ju en intressant approach med tanke på att band ofta brukar säga att varje album är i stort sett samma sak som tidigare, men Eldritch har alltid skapat något nytt i och med sina nya album men förstås samtidigt bibehållit en övergripande ljudbild. Omslaget känns som att det indikerar något annat med tanke på att jag oftast ser Eldritch som ett blått band snarare än gryningsfärgat men det kan ju vara så att det indikerar att det är senare i bandets nu ganska långa karriär.

Musikaliskt är det progressiv power metal med inslag av elektronisk musik, progrock-tendenser möter tunga riff och snygga keyboards. Allt sedan toppat av Terence Hollers sång som tillhör genrens starkaste, det är bekant för den som känner Eldritch men samtidigt med en känsla av ett nytt och fräscht album snarare än en upprepning av vad de gjort tidigare. Produktionen är av toppkvalité och variationen ganska stor, definitivt ett riktigt starkt producerat album. Det kanske inte är den gryning av en ny dag för Eldritch jag läser om i pressmaterialet men visst är det ett steg vidare från sist och det känns fräscht och intressant som det alltid gör när detta band är i farten. Men samtidigt kanske det inte är deras mest spännande, eller bästa album, jag tycker nog att de har något eller några mer spännande i bagaget.

Jag gillar Eos, det är ett riktigt vasst album. Det kanske inte är bättre än jag hade hoppats men Eldritch är ett sådant band jag förväntar mig stordåd från och detta album är nog ganska mycket stordåd trots allt. Det är tungt, det är dramatiskt, det är finstämt, progressivt, det är dansant, det är allt och ingenting, allt på samma gång. Det är skaparglädjen och idéerna man vill ha och sådant bjuder Eldritch på, så även om Eos inte är en av mina absoluta favoriter från det italienska bandet så är det utan tvekan ett sylvasst och spännande album.

Bör definitivt kikas närmare på, det här är musikalisk kvalité av riktigt bra märke. Det är ett album som borde gå väl hem hos de flesta musik-fans eftersom det har allt man kan önska. Vi får vassa låtar, dramatiska låtar, fräsch ljudbild, lite musikalisk äventyrlighet, och förstås riktigt bra låtar – Eldritch fortsätter att leverera utmärkt kvalité och Eos är ett album som definitivt tåls att spelas både en och två gånger, ett album jag behåller.

HHHHHHH