Dreamslain
Tales of Knights and Distant Worlds

Label: Independent
Tre liknande band: Cirith Ungol/Enslaved/Manilla Road

Betyg: HHHHHHH (2/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. He Who Rises In Force
2. Knights Of La Mancha
3. My Mask
4. The Fall Of The Elven Lord
5. Cosmonautics
6. Ownership Denied
7. Shadow Warriors
8. Tale Of The Copper Guard
9. In Memory Of Sister Rosetta Tharpe (Bonus Track)


Band:
Anna Loppacher – Keyboards and Bass Pedals
Daniel Paulsen Figenschou – Drums
Igor Jakobsen – Guitars and Vocals


Discography:
Debut


Guests:


Info:
Mixed and mastered by Steve Walker of Merciless Mixing
Original artwork by Rønnaug Paulsen

Released 2021-01-29
Reviewed 2021-02-20

Links:
bandcamp



read in english

Inte många band kommer undan med att släppa ett över åttio minuter långt debutalbum, Dreamslain gör det definitivt inte. De har en ganska ordinär målning på omslaget och pressmaterialet för debuten Tales of Knights and Distant Worlds tycks indikera något äventyrligt. Det sägs att det är för fans av så vitt skilda band som Enslaved och Manilla Road, Uriah Heep nämns där också vilket känns lite obegripligt om man inte ser till orglarna kanske.

Orglar och keyboards slår en kanske först men sedan är det den gruffiga sången som tar över – sa jag att den var usel? Det är den. Det är ett album med många influenser, men utan egen riktning och de långa spåren flyter mest samman till en massa, oväsen är väl kanske inte helt missvisande. Visst finns det en del smarta och kluriga inslag, men det mesta känns bara improviserat där och då och inget som är det minsta intressant. Det är ett långt, långt album utan större kvalité, det tycker jag är en ganska träffande beskrivning.

När jag först hörde albumet tänkte jag att det måste vara ett skämt, så här dåligt kan väl ingen göra musik. Det kunde förstås vara ett enmansband där herrn (det är alltid en han) bakom helt saknar självkritik, men det visade ju sig vara en trio av norskar som uppenbarliga kollektivt saknar självkritik. Stötestenen är knappast att de inte kan spela musik, det är snarast att de inte kan skriva musik. Och förstås sånginsatsen där det inte finns tillräckligt starka negativa ord för att beskriva min känsla av det, det enda jag kan komma på som är sämre inom underhållning är svenska hockeydomare. Så sånginsatsen är riktigt usel och albumet i sig tar sig ingenstans, jag har svårt att se att någon ska ha positiva tankar om detta album.

En sökning på nätet ger ingenting positivt för detta album, förutom där pressmaterialet citeras. Jag såg ett par ganska rejäla sågningar och det kanske inte är speciellt konstigt med tanke på att albumet är rejält kasst, kanske som en dålig norgehistoria eller något sådant. Det känns som att trion har en rejält lång väg att vandra innan de kan göra ett lyckat album, om de skulle kunna lyckas med det.

HHHHHHH