Butterfly
Doorways of Time

Label: Petrichor/Hammerheart
Tre liknande band: Judas Priest/Thin Lizzy/Kiss

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Desert Chase
2. Climbing a Mountain
3. Doorways of Time
4. The Night is on its Way
5. No Body
6. The Sin
7. Heavy Metal Highway
8. Crawling
9. The Scorpion


Band:
Phil Gresig – Vocals, bass
Rob Wog – Vocals, drums
Luke Robertson – Vocals, guitars
Philip T. King – Vocals, guitars


Discography:
Debut


Guests:


Info:
Artwork by Rodney Matthews Studios

Released 2021-03-05
Reviewed 2021-03-04

Links:
bandcamp

youtube
Petrichor


read in english

Bevingade heavy metal-musiker är vad vi får när Butterfly debuterar med albumet Doorways of time. Det är ett rätt så coolt omslag, det känns välbekant men är snyggt så det skulle nog kunna göra sig väl i skivsamlingen. De beskrivs som en kvartett erfarna musiker som gör musik som återupplever sjuttio och åttiotalet, och det kanske inte är så värst oävet för mycket av det vi får på detta album känns väldigt retro.

Egentligen beskriver omslaget ganska väl vad som erbjuds den som tar sig an Butterflys Doorways of Time, det kanske är en portal i tiden. Bakåt till en svunnen tid med vibbar av sjuttio och åttiotal, det känns som en fräsch version av det, de har undgått att både överuppfräscha och överretrofiera ljudbilden och det ger ett snyggt resultat. Klassisk rocksångare för sjuttiotalsosande hårdrock med psykedeliska inslag, bra sångare dessutom. Det är ett album som känns kort och koncist, som inte direkt nyskapar någonting, som inte heller återuppfinner det musikaliska hjulet – men det känns mer intressant än majoriteten av den retroosande rock jag får.

Skapligt väder tyckte en av filurerna på omslaget, skapligt album tycker jag, ibland blir det riktigt vasst. Det som dock saknas är det där riktigt exceptionella spåret, Butterfly har väl ingenting som riktigt lockar en tillbaka hundratals gånger, men det betyder inte att albumet är svagt. Det är ett album man kan spela och avnjuta några gånger, den nostalgiska atmosfären som skapas är riktigt tilltalande, jag tycker väl att Uriah Heep, Hawkwind och några till kan adderas till det liknande.

Tavelträff är det utan tvekan, bandet lyckas väl med sin musik och jag har definitivt uppskattat att spela mig genom detta album ett antal gånger under någon veckas tid nu. Jag tycker att bandet träffar rätt genom den korta och koncisa speltiden, samtidigt kan jag tycka att deras ambitionsnivå kanske är lite låg, det känns som att bandet kan bättre. Och då menar jag att de verkar mer än kapabla till att sätta samman något betydligt mer spännande än vi får – det är lite så att man märker att här finns stor kompetens, men av någon anledning blir det aldrig riktigt så bra som det borde kunna vara. Men det är definitivt intressant nog för att ge det en chans, det borde inte alls vara osannolikt att du uppskattar av Butterfly har att erbjuda.

HHHHHHH