Beekeeper
Slaves to the Nothing

Svärmande jänkare som till skillnad mot andra artister tar världen med svärm, det läser jag i pressmaterialet samtidigt som jag viftar bort svärmande insekter. Det vimlar av ordvitsande i pressmaterialet, det kanske är att ta i men jag läser som svärmande och stingoperationer. Det är första albumet för trion från San Diego, samma stad som Ron Burgundy, och det är faktiskt ett tidigare släppt album som nu får komma i vinylvariant. Det påstås vara välförtjänt, men är det något att lägga sina surt förvärvade stålar på?

Det är dödsig thrash metal med aggressiv och ganska variad sånginsats. Musik som får tankarna att vandra mot Bay Area-thrash från förr och kanske även lite mer dödsmetalliska grejer. Inte så värst fantasifullt egentligen, men kanske att man i viss mån överraskas lite av att det är en kvinnlig sångare – men ärligt talat är det inte överdrivet överraskande heller, överraskningarna är ytterst begränsade tycker jag. Men det är koncist och direkt, inga krusiduller bara aggressiv thrash metal. Bra att låtarna hålls korta, och detsamma gäller speltiden som är dryga halvtimmen. Längre hade varit lite plågsamt.

Recensionerna jag såg vid lite sökande på nätet var lite varierade, ibland väldigt positivt och ibland ytterst negativt. Jag är nog mer på den sistnämnda sidan då albumet känns väldigt blekt, det händer ytterst lite genom spåren och det är lätt att tappa intresset innan man ens hunnit intressera sig. Kanske att det finns vissa positiva aspekter, men överlag tycker jag inte att detta album erbjuder någonting som engagerar eller lyser upp tillvaron. Det är ett blekt album, det saknar sting och känns så där trött som en geting på senhösten eller en halvdöd sengångare.

Vill du ha musik som engagerar eller har fart och sting kanske det inte riktigt är det bästa alternativet, Slaves to the Nothing känns blekt och trött. Inte ett album jag oreserverat skulle rekommendera, men kanske att den som gillar thrash metal finner något lite mer positivt. Jag skulle dock inte räkna med att detta album faller någon i smaken, det är definitivt smartast att provsmaka albumet först, och det känns definitivt som ett album man kan ha överseende, sannolikheten för att det ska finns på någons favoritlista bedömer jag som väldigt osannolikt.

HHHHHHH