Apophis
Excess

Label: Massacre Records
Tre liknande band: Sacrilegion/Dungeon Serpent/Golem

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Excess
2. The End Of The Path
3. Every Single Stab
4. Metamorphosis
5. Forgive Yourself
6. Dust In The Sand
7. The Show Is Over
8. Temptations


Band:
Bernd Kombrink - Vocals
Roger Kirchner - Guitars
Fabian Guschlbauer - Guitars
Marcus Köchl - Bass
Erik Stegmaier - Drums


Discography:
1993 Gateway To The Underworld
1996 Down In The Valley
1998 Heliopolis
2005 I Am Your Blindness


Guests:


Info:
Produced and mixed by Roger Kirchner and Dan Baune at A-Tonal Recording Studios and Noise
Foundry Productions, London/UK
Mastered by Dan Swanö at Unisound Studios
Cover artwork by Misanthropic-Art

Released 2021-09-03
Reviewed 2021-12-19

Links:
apophis-band.de
youtube
massacre


read in english

Apophis är väl ett namn som troligen hämtas från egyptisk mytologi, kaoset och mörkrets gud, fiende till Ra. Han förekommer flitigt i Stagate SG1 till exempel. Det är också namnet på en asteroid och solystemet Apep (ett annat namn för Apophis) är en vanlig källa till Gamma Ray-bursts i vår galax. Ganska passande för ett band i den mörkare änden av det metalliska spektrumet, dödsmetallarna Apophis som nu släpper sitt femte album, det första sedan 2005, debuten kom redan 1993. Det sägs att nya albumet Excess låter olikt alla andra dödsmetallalbum som släppts de senaste fem åren, men utan att mista det som karaktäriserar dödsmetallen. Ett påstående som förstås måste granskas.

Det handlar om klassisk dödsmetall som är lite tillbakablickande men inte helt utan moderna inslag, ljudbilden känns exempelvis fräschare än mycket i genren. Sångaren varierar sig kanske lite mer än vissa andra i genren, men ha då i åtanke att genren inte brukar bjuda på variation. Det är inte direkt lugna låtar, men kanske inte heller så många som sprudlar av tempo. Variationen är hyfsad för dödsmetall, men jag skulle väl inte direkt påstå att det är ett speciellt varierat album då det mesta ändå sammanflyter i en dödsmetallisk massa.

Speltiden kunde ha hållits kortare, men det kanske är svårt när man varit frånvarande i femton år och kanske har mycket man vill få ur sig. Låtarna är generellt bra, och det har definitivt en mer nyanserad och fräsch ljudbild än mycket i genren. Det är ett ganska bra dödsmetallalbum, men det sticker nog inte ut nämnvärt ändå och påståendet om att det låter olikt alla andra dödsmetallalbum från de senaste fem åren kan jag nog inte hålla med om – i så fall om man börja nörda ner sig i detaljer men för en lekman har det släppts massvis med album som låter likt detta.

När jag började lyssna tyckte jag att det fanns potential här, men allteftersom jag låtit denna spinna i musikspelaren har jag tröttnat. Det går snabbt att tröttna på detta album, men visst har det potential och visst kan det för en dödsmetallanhängare vara värt att kika lite närmare på. Det är trots allt inte så tokigt och inte alla dödsmetallalbum bjuder på hygglig sång där man faktiskt kan höra vad sångaren säger, så även om du inte ska förvänta dig stordåd kan det vara värt att kika på Excess.

HHHHHHH