Wolfpack
A.D.

Under tiden som Frankrike befinner sig i karantän släpper Wolfpack sitt senaste alster A.D. Det är en EP med fem spår som redan släppts digitalt men som kommer i fysisk utgåva snart, den har ett omslag som för tankarna till tidningstryck eller något åt det hållet. Vi skrev om deras album Loathe för ett par år sedan, det var hyfsat uppskattat men inget vi blev lyriska över, den här gången sägs det att de vågar ta mer risker och så vidare.

Hardcore utan nonsens, med massor av ös och så vidare. Det är bra driv och energi, kanske inte så mycket variation men eftersom speltiden är väldigt kort så spelar det ingen större roll eftersom det aldrig hinner kännas för långt. Sångaren har bra driv och rivigt skrikig röst som passar perfekt för bandets musik, man kan väl också addera att de bjuder på lite inslag av metalcore i sin musikaliska ton. Produktionen är bra, den tar fram det aggressiva och ger en bra rivig känsla av revolt och sådant som hör den mer intressanta hardcore-musiken till.

Det är riktigt vasst, det är underhållande, låtarna är bra och så vidare. Det finns helt enkelt en hel del positivt att säga om denna fem spår långa EP, den bör tilltala dem som gillar hardcore och metalcore. Om albumet Loathe jag skrev om för ett par år sedan saknar det där lilla extra så kan jag konstatera att denna EP inte saknar det, den är ett rejält kliv i positiv riktning för detta band och helt klart en av de finare hardcore-albumen jag lyssnat på.

Gillar du hardcore eller metalcore ska du definitivt inte missa vad dessa fransmän har att erbjuda, vi får helt enkelt en riktigt fin EP. Visst hade jag nog hellre velat ha ett album men det här fungerar nästan lika bra.

HHHHHHH