Winter Nights
s/t

Vill man tänka på vinternätter när juli varit den kallaste juli på väldigt länge? Å andra sidan var juni rekordvarm så det kanske jämnar ut sig och de där vinternätterna lockar. Det handlar om ett amerikanskt band som tagit sig det namnet och det kommer nu med sitt självbetitlade andra album, det första kom 2014. Detta har spelats in sedan det föregående albumet med låtarna inspelade i sessioner för och nu har det satts samman till ett album med sex spår. Det är ett album med ganska snyggt omslag som börjar snyggt.

Det handlar om melodiös dödsmetall där det väldigt melodiösa kontrasterar med vrålsång, innan sången kommer in i är känslan att det handlar om något betydligt mindre extremmetalliskt. Det här gör förstås ljudbilden väldigt rik på kontraster, när sången tystnar känns det nästan som en annan subgenre då det går mer i heavy- eller power metal-känsla. Speltiden är omkring halvtimmen vilket är en sansad speltid, variationen är kanske inte så stor som man skulle tänka sig hos ett band som sätter dödsmetallsång till något ytterst melodiöst. Det är generellt bra producerat även om dödsmetallsången känns ytterst generisk, det är också en ganska fräsch känsla till albumet även om de knappast återuppfinner hjulet har de funnit en hyfsat egen nisch inom genren.

Fortsättningen är inte lika snygg som inledningen, jag tycker inte att vrålsången fungerar tillsammans med musiken. Idén är fräsch och jag gillar när man ställer upp kontraster och skapar en dynamik men här blir jag besviken så fort sångaren öppnar munnen, han är för generisk och tråkig. Med rätt typ av vrålande men kanske också, åtminstone i partier, lite tyngre framtoning kan de hitta rätt. Här finns definitivt bra idéer men inget av spåren tilltalar och albumet som helhet känns inte speciellt bra trots den fräscha framtoningen och bra melodier.

Jag har inget emot vinternätter, när man kan titta på stjärnorna och kanske se norrskenet är det trevligt. Men det finns något fint med sommarnätterna också så det är kanske inte rätt tid för tankar om vinternätter i juli, inte heller tycker jag att de fångar känslan av vinternätter, jag tänker mig något mer kallt och drömmande än vad Winter Nights erbjuder – och framförallt tänker jag mig inte vrålsång. Om det inte hade varit för den vrålsång bandet tillämpar på detta album tror jag att det hade varit ett bra album, jag säger inte att vrålsång inte hade fungerat för detta album men då skulle de ha behövt en bättre sångare och inte tagit det mest generiska de kunde få fram.

HHHHHHH