Timelost
Don't Remember Me for This

Kul retrostilat omslag för Timelost och deras album Don’t Remember Me for This, en titel som tycks vittna om att de inte är helt övertygade om kvalitén på sitt debutalbum. Det är en amerikansk duo som döljer sig bakom det i tiden förlorade namnet, men vad är det för kul som döljer sig bakom ett kul omslag? Och är det som namnet säger att vi inte ska minnas dem för detta?

Musikaliskt är det väl Shoegaze som passar bäst, ganska direkt och enkelt musikaliskt – lite sådär enkel känsla, inte som de mer påkostade produktioner som ofta släpps nuförtiden. Det känns relativt fräscht ändå och sångaren är ganska hyfsad, variationen dessutom ganska stor – det är musikaliskt relativt intressant men kanske inte nyskapande. Speltiden är sansad så jag tror inte att man kommer se albumet som långdraget eller tråkigt.

Första spåret Timelost är riktigt bra, grymt bra faktiskt med enorm hit-potential. Men det är väl samtidigt lite så att det är höjdpunkten som kommer där och det som följer når inte alls upp i samma nivå och det känns lite som att ju närmare slutet man kommer, desto mer av ett antiklimax blir det och det som började med superlativer slutar med en axelryckning. Kanske lite mer positivt än så men det är ett album som inte riktigt fångar, jag tycker att det är bra men det griper inte tag i mig någonstans efter det inledande spåret.

Gillar du shoegaze och lite punkigare garagerock, den typen av musik, då kommer du nog att gilla även detta album. Det är ett ganska underhållande och energiskt album med fina låtar, det kanske inte slår sig in bland de absolut bästa albumen för året men kan vara värt att lyssna på.

HHHHHHH