Re-Armed
Ignis Aeternum

Det har hänt en del sedan jag senast skev om finska melodiösa dödsmetallbandet Re-Armed, då tyckte jag att de var hyggliga att lyssna på men samtidigt ganska intetsägande. Det var deras debutalbum som kom 2012 jag skrev om då, de har släppt några nya sedan dess, två album och en EP närmare bestämt och det ser ut som att i stort sett hela bandet är utbytt sedan dess. Omslaget är snyggt och de kommer på ett bolag som släppt några schyssta album, kanske är det en indikation. Ignis Aeternum heter detta nya album och detta är mina iakttagelser kring det:

Melodöds är vad det handlar om, ganska typiskt för den stilen egentligen och väldigt få, om några, överraskningar. Dödsmetallsång, inget speciellt när vi talar om sångarfacket, faktum är att inget speciellt passar bra även för variationen eller kreativiteten i låtskrivandet. Produktionen är däremot av väldigt god klass, jag tycker att ljudbilden är oerhört snygg men speltiden känns lite väl tilltagen med närmare femtio minuter fördelat på tio spår.

Vid första anblick tycker jag att detta känns som ett ganska fint album, det har starka melodier och dödsmetallisk känsla tillsammans med lysande produktion. Det låter snyggt och jag tar lätt till mig albumet som jag också väldigt snabbt och lätt tröttnar på innan jag ens riktigt kommit in i det. Lite är väl intrycket som det var kring det första albumet som jag ärligt talat helt förträngt att jag ens lyssnat på. Det är väl i mångt om mycket inget större fel på vad Re-Armed erbjuder, ljudbilden är fräsch och snygg. Det är bara det att låtarna varken är fräscha eller snygga utan mest känns statiska och lite sega, kanske fega.

Om du läst hit och frågar dig om det är värt att kika på Re-Armed kan jag säga ett par saker: att svaret är ja om du har massor av tid som du inte vet vad du ska göra med, eller om du gillar melodiös dödsmetall. Svaret är däremot nej om du letar efter något fräscht, något nyskapande, eller något som ger en wow-upplevelse. Det är modern dödsmetall med väldigt fantasilösa låtar, det går att lyssna på då ljudbilden är snygg men man tröttnar blixtrande snabbt eftersom låtarna saknar driv, liv och energi.

HHHHHHH