Moonlight Haze
Lunaris

Andra albumet för Moonlight Haze, ett italienskt kvinnofrontad power metal-band som påminner om Temperance, kanske för att sångerskan sjöng där för ett tag sedan. Dessutom finns det ju alltid god potential i den kvinnofrontade power metallen, och italienarna brukar vara vassa när det handlar om den genren. Men vad ska då sägas om Moonlight Haze och deras Lunaris?

Temperance känns som en bra jämförelse, kanske sådana som Nightwish och Helloween och all annan power metal kan adderas dit. De tär inte direkt unikt, bra sång är det dock och snyggt producerat, lite italienska får vi också höra och det är ju lite kul. Produktionen är vass men speltiden lång och variationen ganska knapphändig, så jag tror att det inte bara är jag som tycker att det är ett lite väl långt album.

Det finns inte överdrivet mycket att klaga över när det gäller Lunaris, det är ett snyggt album med schyssta låtar. Vad som saknas är något som verkligen sticker ut, och lite mer fantasi, lite mer fräscha idéer – det saknas en del för att nå de högsta höjderna. Det hade varit kul om de vågat vara lite mer äventyrliga, om de vågat göra lite mer dramatiska inslag. Den som uppskattar den power metalliska metallen kommer säkert uppskatta detta album men frågan är om någon verkligen kommer att ha detta som ett favoritalbum.

Jag tycker att detta album saknar det lilla extra, det som lyfter albumen till högre höjder. Ett ganska svårt album att skriva om, ingenting som riktigt fångar en och därför ingenting som man verkligen bygga texten på och det blir lätt att man tappar tråden, ungefär samma upplevelse som att lyssna, eller att läsa denna recension. Visst har Moonlight Haze en del kul inslag men det når inte hela vägen fram till de riktigt höga höjderna.

HHHHHHH