Lonewolf
Division Hades

Label: Massacre Records
Tre liknande bands: Wizard/Paragon/Stormage

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
CD 1 – Division Hades
1. The Last Goodbye
2. The Fallen Angel
3. Division Hades
4. Manilla Shark
5. Underground Warriors
6. To Hell And Back (InstruMETAL)
7. Alive
8. Lackeys Of Fear
9. Silent Rage
10. Drowned In Black
CD 2 – Into The Past We Ride
1. The Call (Intro)
2. Into The Battle We Ride
3. The Dark Throne
4. Towards The Light
5. Forgotten Shadows
6. The Forgotten Valley Of Hades
7. 1789
8. Witch Hunter
9. Sorcery
10. Erik The Red


Band:
Jens Boner – Vocals, Guitar
Damien Capolongo – Guitar
Rikki Mannhard – Bass
Babu Blunner – Drums
Dryss Boulmedais – Guitars/Bass on Bonus tracks (11-20)


Discography:
2002 March Into The Arena
2003 Unholy Paradise
2008 Made In Hell
2009 The Dark Crusade
2012 Army Of The Damned
2013 The Fourth And Final Horseman
2014 Cult Of Steel
2016 The Heathen Dawn
2017 Raised on Metal


Guests:


Info:

Released 2020-09-25
Reviewed 2021-01-04

Links:
wolfdivision.com
massacre


read in english

Division Hades, det låtar som en av de lägre divisionerna inom någon storslagen lagsport, typ fotboll eller så, benknäckarserien. Det är i så fall den franska sådana vi har att göra med för Lonewolf må låta tyska men de är franska ensamvargar, kanske då perfekt anpassade för vår tid just nu där man bör hålla sig någotsånär isolerad från andra hemska individer som kan hosta på en. Jag har skrivit om bandet tidigare och var tvungen att titta efter då jag tyckte omslaget såg identiskt ut, så är dock inte fallet även om färgscheman och så vidare är ganska lika – och musikaliskt är det väl ungefär samma sak.

Vi får två skivor där den andra är ominspelade äldre låtar, det handlar om kraftfull heavy/power metal som får en att tänka på band som Wizard eller Paragon. Ganska rivigt och rått, en del energi och en sångare med bra klös i stämman, han sjunger dock inte speciellt finstämt. Klassisk stil på musiken och överraskningarna är få, variationen är väl inte heller överdriven. Det är inte mycket som får en att höja på ögonbrynen om man ska göra en sådan liknelse, en och en halv timmes speltid är dessutom väldigt mycket, visserligen kan man väl se den andra disken som en bonus och då blir det ju mer sansat, men utan större variation så känns det ändå långt även om man bara kör ena disken.

Gillar man heavy metal som går rakt på utan konstigheter tror jag säkert att detta band kan ha något att erbjuda, men jag är inte helt övertygad. Jag tröttnar snabbt när jag lyssnar och det känns nästan tjatigt redan från första låten och det tar sig väl inte direkt ju längre man spelar. Mer fantasi, mer idé och lite mer fräscha inslag hade definitivt inte varit av ondo – det här känns mest som vilket annat album som helst och kommer knappast göra något större avtryck. Nämnde jag förresten att sångaren är väldigt tråkigt? Det är han i alla fall och det är som jag skrev svårt att se att det är ett album som kommer att göra något avtryck alls.

Det känns som ett album man kan vara utan, ett som definitivt inte gör något större avtryck. Det är väl inte dåligt på något sätt men samtidigt går det väl femton album som detta på dussinet. Det släpps ju minst 20-30 bättre album per månad så det är svårt att se vitsen med detta.

HHHHHHH