Hartmann
15 Pearls and Gems

Oliver Hartmann har bjudit på en hel del trevliga låtar under sin karriär och nu har han och Hartmann hunnit skrapa ihop femton år, och det firas med 15 Pearls & Gems. En lite fyndigare grej än att släppa en kompilation. Vi får fyra helt nya låtar, en remix, fem covers och fem livelåtar som spelades in på Colossaal Achaffenburg där bland annat Tobias Sammet hörs göra ett inhopp. Men när man hittar på något sådant, varför sätta ett astråkigt omslag på det? Det är ju en fråga så god som någon kanske man kan tycka. Men frågan är väl bara om det är någon som är värt att sätta tänderna i.

Musikaliskt kommer den som hört Hartmann tidigare att känna igen sig, det låter mycket som den stil han etablerat genom åren. Albumet är bra varierat tack vare att det är uppdelat i tre delar som inleds med de nya och ändå ganska fräscha låtarna, inte nyskapande eller överraskande men ganska fräscha. Hartmann har en röst som rycker med och lyfter musiken, som är bättre version av David Coverdale i Whitesnake om ni vill ha en jämförelse. Efter de inledande fem Hartmann-dängorna kommer covers från lite mer udda band för den i hårdrockskretsar, något som ger en schysst dynamik då Hartmann blåser liv i artister som Billy Joel, Alanis Morisette, Icehose, Free, bra covers dessutom. Det avslutas med fem livespår som har snygg och bra ljudbild, man kan ju tänka sig att Sascha Paeths fingrar varit med i spelet på den fronten, både där och på albumet i stort. Det är en riktigt kvalitativ produktion.

Det är bra. Riktigt bra till och med. Hartmann fortsätter att leverera trevlig hårdrock med bra ös, med medryckande och fina låtar, om han gör sina egna eller covers tycks inte spela så stor roll, det är kul att de ger sin egen version av coverlåtarna och inte bara gör någon tråkig kopia. Det är ett album som definitivt lär tilltala Hartmanns fans men troligen också fans av bra hårdrock då det görs riktigt bra med en självklarhet som inte alltför många band kan uppbringa.

Bäst är inledande Can’t Stop This Train och kanske Fire and Water men också Walking on a Thin Line och ytterligare några är värda att lyssna på många gånger om. Hartmann firar femton på et snyggt sätt, så kan man kanske sammanfatta dessa 15 pärlor och ädelstenar. Ni som gillat Hartmanns tidigare alster ska definitivt inte missa denna.

HHHHHHH