Atlas
Parallel Love

Parallel Love är andra albumet av brittiska rockbandet Atlas, deras första kom för ett par år sedan. Ganska tråkigt omslag på detta nya album och jag såg att omdömen var ganska neutrala på vissa håll på nätet. Det sägs vara ett album som är mer koncist än det föregående, det har elva spår som också sägs vara av en lite tyngre modell än föregående albumet, det samtidigt som AOR-rötterna hålls fast vid.

Ganska typiskt melodiös rock eller AOR, stilistiskt inte särskilt anmärkningsvärt – klämkäcka refränger och så vidare. Ganska beige sångare, minst sagt. Ganska typisk selektion av låtar, dålig fantasi? Jag tycker att känslan är ganska urvattnat, jag hittar inte så mycket djup eller fräscha idéer. Dessutom tycker jag nog att elva spår och hela 50 minuter speltid är ordentligt tilltaget, det hade kunnat vara kortare – det hade varit att föredra faktiskt.

Okej att slölyssna på, men inte mer än det. Det är ett ganska sömnigt album som aldrig tar riktigt fart. Låtarna känns trötta och generiska, mer fräscha idéer hade behövts och kanske också en sångare som livar upp låtarna lite. Jag är inte så säker på att jag kan se poängen med album som detta, det känns inte som att Atlas bidrar med någonting av värde eftersom det behövs något personligt och spännande för att göra något sådant.

Kanske kan det vara något för de riktigt insnöade, men jag är inte så säker på det – det finns så många alternativ som är betydligt bättre och nog känns väl dem som betydligt bättre alternativ.

HHHHHHH