Traumer
History

Historia, är det vad brassebandet Traumer tror att de skriver med sitt nyaste album? Det är deras femte album som nu släpps världsomspännande av grekiska ROAR! som är ett skivbolag med en del intressanta band/album i sin katalog. Jag har skrivit om Traumer tidigare och då har inte påstående som står i pressmaterialet om att de skulle vara det finaste melodiösa power metal-bandet från Brasilien, jag tycks minnas ett band som heter Almah bara sådär på rak arm och jag vet att det finns fler. Deras två föregående album har fått ljumna omdömen på Hallowed, men vad ska man då säga om detta?

Ni som hört Traumer tidigare kommer att kännas igen det, ni som lyssnar på brasiliansk power metal likaså eftersom det har den där lilla touch som brassebanden ofta tycks få. Ganska typisk power metal med klämkäcka refränger, en del upprepningar, ganska melodiöst och en för genren inte helt atypisk sångare. Produktionen hade kunnat vara fräschare och mer kraftfull, för nog känns det en aning tamt och energifattigt. Kanske inte demoband men någonstans mellan demoband och Almah/Angra och den typen av brasseband. Albumet hade dessutom kunnat vara kortare då en speltid på över en timme sällan är av godo, visserligen kan man väl försöka tänka bort det avslutande bonusspåret men det gör fortfarande att albumet är väldigt nära en timme långt – det är för mycket.

Helt okej album, låtarna är kul att lyssna på och sångaren är kanske inte fantastiskt men inte heller oäven – det är helt enkelt ganska bra. Däremot är det inte speciellt fantasifullt så även om det är i princip omöjligt att tycka alltför illa om detta album är det samtidigt ganska svårt att frambringa någon våldsam entusiasm för det och den lilla som kan frambringas avtar allt eftersom albumet fortgår. Det är välbekant musik och även om bandet kanske låter lite piggare och fräschare än sist det begav sig kan jag inte direkt säga att det känns som ett särskilt spännande eller nödvändigt album.

Det är lätt att känna viss ambivalens för detta album, det är å ena sidan ett ganska bra och medryckande album men å andra sidan är det gammal skåpmat vi hört förr – vilken av dessa sidor som dominerar lär nog variera från lyssnare till lyssnare. Själv tillhör jag dem som visserligen vill lyfta fram att det är ganska bra och säkert kommer att uppskattas av många men som också vill varna för att det nog kan bli ett album som kommer att förbli ospelat och mest samla damm. Därför får slutsatsen bli att Traumer levererar ungefär det album jag hade förväntat mig när jag såg denna promo i mailboxen – inget nytt under den brasilianska solen, fansen kommer nog att vara imponerade.

HHHHHHH