Rockett Love
Greetings from Rocketland

Svensk AOR är vad det handlar om när vi sätter tänderna i Rockett Love, och vi får hälsningar från Raketland – det skulle ju kunna vara roligt. Omslaget är väl lite sisådär, inte överdrivet imponerande men det är ju inte omslaget det handlar om utan musiken och det är inte direkt nyskapande sådan utan vi har hört det förr.

Klassisk AOR, klämkäckt med tydliga refränger, fokuserat på melodier – bra sångare och riktigt vass produktion, men det är ju inte annat att vänta gällande det sistnämnda med tanke på att Mårtensson producerat detta album. Det är lätt musik att ta till sig och även lätt att tycka om, trycker på rätt knappar för dem som uppskattar genren – även om det inte bidrar med något vi inte hört förr och klichéerna staplas på hög. Variationen är väl ungefär som man kan förvänta sig och låturval och speltid känns även den som man kan förvänta sig.

Kul album, man tröttnar efter en stund men det är bra låtar, det är klämkäckt och för bra för att såga. Däremot kan man klaga på fantasilösheten, men det gäller tyvärr den mesta musiken och de flesta filmerna nuförtiden. Man har hört och sett det mesta förr, och Rockett Loves nya album är knappast något undantag – det är ett väl producerat och välgjord AOR album av ganska klassiskt och typiskt snitt.

Ett trevligt album överlag, kanske inte det mest imponerande jag hört i genren men om man gillar AOR kommer man definitivt att finna detta album väldigt underhållande. Bra låtar, speciellt öppnande spåret slår till likt en annan käftsmäll och sätter an en ton som resten av albumet inte riktigt lever upp till men det är ett kul album som man dock tröttnar på relativt snabbt – det är väl kanske inte så minnesvärt som de bästa albumen i genren men det är väl den typen av album man kan förvänta sig i genren idag.

HHHHHHH