Lugnet
Nightwalker

Årets första recension av ett 2019-album går till Lugnet, ett svenskt band som släppte sin debut 2016 och nu kommer med sitt andra album Nightwalker. Och precis som senast det begav sig så tycker jag att de kommer med ett ganska kul skivomslag, intresseskapande om inte annat. Sedan sist har de bytt sångare vilket speglas i deras framtoning, det är Fahlberg känd från Jaded Heart som står för sången nu vilket ger en lite större bredd i den avdelningen. Inte för att det var förra albumets störste problem, ett album som jag för övrigt gillade även om det knappast kunde beskyllas för att berika musikens ständigt ökande havsnivå med ett nödvändigt tillskott av kreativitet. Och på den fronten har de väl inte direkt gått framåt, det låter fortfarande som en ”blast from the past” något remastrat från sjuttiotalet.

Klassisk hårdrock, Led Zeppelin känns fortfarande som ett bra band att referera till. Den som uppskattar den typen av musik kommer utan tvekan att dras till ett album som detta, vi får en lite mer dynamisk sånginsats än på det senaste albumet men i övrigt känns det inte som att bandet har tagit några större steg sedan dess. Man skulle väl kunna påstå att det känns lite daterat men med snyggare produktion är på den tid då album som detta var mer av vardagsmat. Speltiden känns också autentisk med strax över 40 minuter, allt för att få plats på vinylformatet kanske. Produktionen och variationen är dock bra och albumet har schysst energi och kan beskrivas som ganska medryckande – sångaren är hyfsad kanske jag ska tillägga.

Traditionell och bra hårdrock som tydligt inspirerats av klassiska storheter och som väl inte direkt bryter ny mark. Intrycken är ungefär som senast, att det låter bra men kanske inte direkt bryter ny mark eller riktigt griper tag i mig. Det blir ju den där känslan av att man hört det förr och när bandens musik inte direkt känns helt ny blir det också lätt så att man snabbare tröttnar på vad man hör och så är det med Lugnets nya album Nightwalker. Visst kan jag lyssna och visst kan jag uppskatta hantverket, kanske även hyllningen till en svunnen tid som det innebär men det är svårt att frambringa någon jättelik entusiasm för ett album som egentligen erbjuder väldigt lite i form av fräscha låtar och så vidare. Men jag tycker trots dessa reservationer att det är ett bättre album än debuten som kom för ungefär tre år sedan så om man uppskattade debuten finns det nog ingen större anledning att tro att man inte ska uppskatta detta album.

Att kalla albumet ett litet steg framåt jämfört med debuten är väl inte helt galet, det är ett bra album helt enkelt. Kanske inte ett jag tar till de största ovationerna för att beskriva men det kan trots det vara ett album som är värt att kika lite närmare på.

HHHHHHH