Danger Zone
Don't Count on Heroes

När man befinner sig i farozonen kanske man inte ska räkna med hjältar, det bästa kan dock vara att undvika farozonen helt och hållet. Italienska bandet Danger Zone kommer med sitt fjärde album, de tidigare har fått betyget i mitten av vår skala då de varit schyssta men ungefär lika fantasifulla som en grå Volvo eller något sådant. Don’t Count on Heroes ser åtminstone ganska rolig ut vilket förstås inte alltid betyder att innehållet är lysande.

Det handlar om melodiös hårdrock, mer åt det hårdrockiga än det poppiga. Musik med ganska bra ös, med många klämkäcka refränger och ett ganska bra driv. Lite rivig och hes sångare som passar väl in i ljudbilden. Produktionen är bra, snygg ljudbild och låtarna bjuder på hyfsad variation. Dock får vi knappast något som kan beskrivas som originellt, och låtarna känns väl egentligen ganska förutsägbara och risken är ganska stor att man tröttnar på albumet snabbt.

Don’t Count on Heroes är ett bra album på många sätt, ganska medryckande, ösigt, bra låtar och så vidare. Samtidigt känns det lite idéfattigt och man tröttnar ganska snabbt på det, det hade behövts några lite extra vassa låtar eller något lite mer fräscht som känns lite originellt – känslan av att man lyssnar på något nytt infinner sig aldrig när man lyssnar på Don’t Count on Heroes. Det är lite av ett album som känns trevligt och bra att lyssna på men som egentligen inte gör något direkt avtryck – jag saknar det där lilla extra. Visst kan jag förstå att det finns dem som hyllar album som detta men gör man det får man hylla många album och det är dessutom inte ett så bra album, jag skulle bli förvånad om det är kvar i hyllarnas medvetande om ett år.

Danger Zone bjuder på solid melodiös hårdrock/AOR med bra ös och energi, det är ganska kul att lyssna på. Så gillar man AOR, speciellt lite rivigare sådan, kan det vara värt att titta lite närmare på detta album. Dock tror jag att sannolikheten att man lyssnar några gånger för att sedan glömma albumet är större än att det växer ut till ett favoritalbum. Det blir lite tröttsamt att lyssna på detta album några gånger, det finns ingen riktigt vass hitlåt, men det har inte heller några tydliga svagheter – därför får Dangere Zone betyget mitt i Hallowed-skalan för tredje gången.

HHHHHHH