Long Distance Calling
Boundless

Long Distance Calling är tillbaka med ett nytt album som heter Boundless och den här gången har de gjort sig av med sångaren och tagit sig tillbaka mer åt deras instrumentala bakgrund. Omslagsfotot är taget av en kamera med smutsig sensor vad det verkar, kanske från en spännande bergsklättring någonstans i världen. Deras två senaste album har fått fina betyg av oss på Hallowed, så visst kan man väl med rätta påstå att jag hade en och annan förhoppning inför detta album även om det till skillnad från de två föregångarna inte innehåller någon sånginsats.

Det handlar om instrumental rockmusik, trip rock, krautrock eller något i den stilen. Det är ett album med åtta spår som bjuder på ganska bred variation och en hel del spelglädje. Musik med ett hyfsat djup och så vidare, jag saknar dock den känsla och stämning som skapades när de använde sångare i de två föregående albumen. Men det är ett riktigt bra producerat album och man känner samtidigt igen Long Distance Calling i den stilistik de använder, och det är ett ganska fräscht album tycker jag – fräscht men samtidigt välbekant kanske man ska beskriva det som. Inte för långt heller tycker jag, kanske till följd av att det är ett varierat album med stort djup.

Chansar man på detta album tror jag inte att man kommer att bli besviken, speciellt inte om man uppskattar instrumentalrock av god kvalité. Personligen tycker jag att de två föregående albumen var lite bättre, jag tycker att det de gjorde med sången på dem var väldigt bra och intressant och det är något jag saknar på detta album. Men det är definitivt ett album värt att titta närmare på och det är bra med schysst låtar och bra atmosfär, ett underhållande album även om jag gärna hade sett att det funnits någon lite starkare hitlåt som hade kunnat dra lyssnaren mer till albumet. Inte deras starkaste alster men det kan definitivt vara ett album värt att titta närmare på.

HHHHHHH