Imperialist
Cipher

Ett flott skivomslag är väl det första som slår en när man tar sig an Imperialist och deras första album Cipher. Bandet har en EP i bagaget sedan 2015 och nu är det så dags för deras debutalbum som alltså fått ett riktigt kul omslag, ett sci-fi-omslag. Men det är inte bara skivomslaget som känns spännande, deras svartmetall känns intressant och dramatisk med lite rymdtema kanske.

Det amerikanska bandets stil är svartmetall, det är massivt och det är mörkt men med lite inslag av thrash och en känsla av en lång oviss resa genom rymdens mörker. Stark produktion, klart mer dynamisk och spännande än mycket svartmetall som hamnar på mitt bord och sedan av ”oaktsamhet” råkar armbågas ner i papperskorgen. Däremot hade en mer dynamisk och intressant sånginsats definitivt inte varit av ondo, kanske inte heller att kapa speltiden lite för över femtio minuter känns i längsta laget. Annars kan man beskriva det som att spåren står som egna kapitel i ett större rymdäventyr, kanske nästan som en ”light-version” av 2001.

Det är bra, Cipher är tilltalande på flera sätt och kan nästan vara värt att införskaffa bara på grund av omslaget. Men även musiken håller bra klass och jag tycker ändå att omslaget på många sätt reflekterar vad vi får höra när vi lyssnar på albumet, kanske inte lika väl som Galactic Empires senaste album men ändå bra. Jag tycker att alla låtar håller bra klass och vill väl inte välja någon favorit då jag tycker de fungerar bäst tillsammans som en helhet, som episoder i det större äventyret – ett äventyr jag rekommenderar om ni gillar det mörka och extrema och tunga i metallens förtrollade värld.

Kul album, kort och gott – kanske inte fantastiskt på något sätt men trevligt att lyssna på, starkt producerat och med bra musik. Det är ett album som passar bra i skivsamlingen, speciellt med tanke på det riktigt flotta skivomslaget. Det blir lite tummen upp för albumet.

HHHHHHH