Columbus
A Hot Take on a Heartbreak

På temat Columbus skulle man kunna skriva spaltmeter med historia, om upptäcktsfärder, båtresor och så vidare. Men man kan också skriva om ett australiskt rockband som för ett tag sedan släppte sitt andra album som de kallar A Hot Take on a Heartbreak, och som begåvats med ett ganska ospännande skivomslag. Den australiska trion släppte sitt första alster 2013, sitt första album 2016 och det sägs att de putsat bort mycket av den punkrockiga energin och skitigheten de haft tidigare till detta album och många recensenter verkar sätta betyget mitt i skalan – så också vi.

Utomordentligt fantasilöst var min första tanke, poppunkig emorock i stil med band som Weezer och en hel uppsjö av andra band är vad Columbus har att erbjuda. Lite hardcorevrål och skitighet hade definitivt inte skadad om de vill sticka ut. Det här är lättsmält radiovänligt rock som kommer många år för sent för att någon ska orka bry sig. Snyggt producerat, schysst sångare, helt okej låtar och variation på ett album som säkert kommer att accepteras av de allra flesta som hör det, det är svårt att ställa sig negativ till ett album som låter så bra.

Nu är det förstås inte alltid positivt att låta bra, det finns så mycket musik att det blir svårt att sticka ut för den som inte gör något speciellt. Den som får höra albumet kommer att tycka om det, åtminstone till stor del, jag tror få kommer att ogilla det. Risken är dock extremt överhängande att de allra flesta kommer att missa albumet, att det kommer att försvinna bland de många schyssta album som görs och släpps varje dag. Columbus precis som många andra gör vad de gör bra men de kommer inte direkt med något eget, någon personlig uppenbarelse eller stil, de lyfter inte fram något vi inte hört tidigare och det kommer nog att ligga dem en del i fatet och om några månader kommer detta album att vara helt glömt för hundra procent av denna planets befolkning.

Kanske för den som gillade bandets första album och deras tidigare material, kanske för den som gillar de liknande banden – om ni gillar vad ni ser och hör i videorna kanske det kan vara värt att kika på detta album. Det känns dock som ett album man både kan ha och mista, det känns nog okej om man köper det men man kommer inte sakna det om man missar det. Ett album någonstans i mitten av skalan helt enkelt.

HHHHHHH