Caelestia
Thanatopsis

Grekiska symfoniska extremmetallbandet Caelestia släpper ett nytt album, ett album vi har lyssnat på och skrivit om. Vi skrev om deras album Beneast Abyss för ett par år sedan och som vi var måttligt imponerade av, nu kommer alltså ett nytt album som de kallar Thanatopsis. Inte direkt det snyggaste av skivomslag vilket kan beskrivas som ungefär likvärdigt med förra albumet – däremot tycker jag att de musikaliskt tagit ett visst steg framåt jämfört med det förra albumet.

Även om det liknar det förra albumet stilistiskt med melodöds som har vissa symfoniska inslag och manlig vrålare och kvinnosång, så är det lite snyggare producerat och känns lite fräschare än det föregående albumet. Lite av samma inslag som det föregående albumet med ganska trist manlig sång, medan den kvinnliga är schysst. Det är ett album som också kunde ha varit lite mer varierat, känns lite som att låtarna flyter samman och speltiden på knappa timmen känns alldeles för lång även om albumet har mer dynamik och djup än sin föregångare.

Slutsatsen blir nog att det är ett helt okej album, ett album som även om det är ett steg framåt jämfört med föregångaren knappast kommer ha något överdrivet stort följe av fanatiker. Det är ett album med bra låtar och produktion men som saknar det där lilla extra som gör ett bra album till riktigt bra. Den som gillade bandets tidigare alster kommer med största sannolikhet att finna detta album tilltalande och det är väl inte heller osannolikt att fans av den melodiösa dödsmetallgenren kan tänkas uppskatta ett album som detta. Men det är knappast ett album som kommer att sticka ut i ett större perspektiv.

På det hela taget kan vi väl påstå att detta är ett godkänt, kanske till och med ganska bra album. Låtmaterialet håller god klass och så vidare, men albumet är för långt, det saknar lite fantasi och ett större djup hade definitivt varit att föredra. Slutligen tycker jag att vi kan påstå att Caelestia tagit ett steg framåt och gör med detta album en betydligt mer intressant skapelse än det föregående albumet, dock skulle jag vilja avsluta med att konstatera att de fortfarande har en bit kvar innan de kan kallas spännande.

HHHHHHH