Black Aces
Anywhere But Here

Spader och Klöver Ess från två kortlekar anser att de vill vara varsomhelst förutom här, och det kanske är begripligt eftersom det finns väldigt lite för ett rockband med driv att göra här i Tandsbyn. Det är essens andra album, det första kom 2016 och bandet bildades 2007 så det jobbade länge för att få ihop till ett album men när det första kom gick det fort för nästa och kanske kommer ett tredje album redan 2018. Omslaget vittnar egentligen om precis vad vi får göra, rock inspirerade av Australiens största namn AC/DC men också mer moderna band som Bonafide och så vidare. Det är musik med bra drag och bra energi, ett medryckande album.

Enkel bredbent rockmusik med bra drag och energi, musik som hämtar sin inspiration från svunna tiders storverk och vissa skulle säkert hävda att det är albumet AC/DC borde ha gjort eller något sådant dumt. Snygg modern ljudbild men klassisk stil och klassiska låtar, ingenting överdrivet nyskapande om man säger så. Men det lär definitivt slå an på rätt strängar för den som gillar den här typen av musik, och det är bra kvalité på produktion och så vidare så chansen är ganska stor att det lär tilltala en hyfsat bred publik. Det är dessutom kort och koncist om än inte speciellt varierat så det löper inte en överdrivet stor risk att bli alldeles för långt.

Det är ett schysst album helt klart, underhållande och med schyssta låtar, bra energi och känsla. Sångaren känns sådär typiskt rockgastande och skrikig som den kanske ska vara när svarta ess rockar fett, allt är helt klart väl tillrättalagt och perfekt för att tilltala den som gillar musik ur AC/DCs skola. Jag gillar helt klart albumet, det har varit underhållande att lyssna på även om jag inte skulle kalla det fantastiskt. Dessutom kan jag inte direkt påstå att jag imponeras av skapandet, vem som helst kan kopiera någon annan och just det gör ju att det är svårt att verkligen ryckas med för oavsett hur bra Black Aces är så bjuder de inte på något vi inte hört förr och nog har det också gjorts bättre i det förflutna.

För er som gillar klassisk skrevrock eller vad man nu ska kalla genren, för er borde detta vara ett givet alternativ för det är ändå inte så ofta man får höra så autentiskt kopierad musik, musik som är så trogen stilen. Och därför kan jag väl bara rekommendera att ni som gillar de liknande banden inhandlar en kopia av detta album, ni kommer definitivt inte att ångra er.

HHHHHHH