Stop Stop
Barceloningham!

Trion Stop Stop är tillbaka med ett nytt album, de kallar det Barceloningham! eftersom sångare Jacob föddes där. Det är ett band som förkommer flitigt på diverse scener och har gjort över 300 spelningar sedan det förra albumet släpptes 2014. Det är många spelningar men så gör de ju rockmusik som går rakt på sak, utan krusiduller och i en stil som lämpar sig alldeles utmärkt för just scenen. Det skulle inte vara en alltför stor överraskning om bandet sålde majoriteten av sina skivor till besökare som sett dem framföra sin musik live.

De bjuder på glammig melodiös hårdrock utan konstigheter, mer eller mindre exakt samma stil som senast och man kan inte direkt beskylla dem för att vara ett nyskapande band. På det sättet ligger de väl i tiden då man uppenbarligen ska vara rädd för all form av utveckling, speciellt på det politiska planet men även till stor del på det kulturella. Det är det gamla och avdammade som får plats och tar plats, precis som Stop Stop – vi har hört vad de gör förr och denna gång är det inte heller riktigt lika bra som det var senast.

Detta känns på något sätt mer som ett sätt att utöka repertoaren med lite fler låtar än som ett väl uttänkt nytt album. Visst, det är definitivt inte dåligt, jag tycker att det är i princip lika bra som senast men betyget blir sämre eftersom det också på många sätt känns som en kopia av senast och det är något jag inte uppskattar så är det band som bara kopierar vad de redan gjort – de byter mest namn på låtarna och ändrar någon smågrej här och där vilket leder till att vi får mer eller mindre samma album som sist även om titlarna och delar av låtarna är annorlunda nu.

Men visst, det är faktiskt även denna gång ett underhållande album och man kan inte ogilla det – speciellt inte när man lyssnar på spår som Humbug och inledande Won’t Hold Me Back. Därför kan jag rekommendera er som gillar bandets förra alster att även införskaffa detta, det är mer eller mindre samma album och eftersom det lånar det mesta från en sedan länge svunnen tid borde det intressera den stora massan som så starkt räds förändring. Personligen tycker jag att det räckte med förra albumet, det här tillför egentligen ingenting.

HHHHHHH