Sky of Forever
s/t

Äckligt melodiöst! Så börjar Sky of Forevers inledande spår Carry On som är en poprockig dänga som bör fungera alldeles utmärkt på i stort sätt vilken radiokanal som helst. Ett spår som för övrigt gästas av Bruce Kulick, en man som kanske bjuder på lite kul ”licks” från sin gitarr. Supermelodiöst är för övrigt hela albumet, snyggt poppigt producerad med väldigt polerad ljudbild och en sångare med hyfsat karaktäristisk stämma.

Ett album som trycker på rätt knappar, som man inte kan ogilla helt enkelt. Vi bjuds på den ena snyggheten efter den andra och jag slås hela tiden av hur snygg produktionen är. Det är en mycket välgjord debut av ett finskt band med medlemmar från bland andra Stratovarius, dock är det inte direkt power metal vi bjuds på när vi lyssnar på Sky of Forever även om det finns några element av det här också. Jag känner dock ofta att jag skulle vilja ha mer fart, albumet känns ofta lite återhållet och jag skulle vilja att de drog på lite och att sångaren fick närma sig sin kapacitet lite mer för nu hålls allt inom en bekvämlighetszon vilket gör det lite mindre spännande än det borde ha varit.

Men även om albumet är lite för återhållet och skulle må bättre av en energitransfusion så tycker jag att det är riktigt bra med många bra låtar som definitivt skulle kunna fungera som hitlåtar. Sångaren bör också nämnas, han håller riktigt hög klass även om jag tycker att albumet borde testa hans gränser lite mer. Det är hela tiden en svaghet med detta album, att jag känner att det borde ha varit bättre och att det nästan inte hade krävts någonting för att göra ett fantastiskt album – det lämnar en lite ouppfylld även om man lämnar albumet väl medveten att man hört något riktigt bra. Lyssna bara på Wild Hearts, Summer Rain och inledande Carry On om du inte tror mig.

Jag kanske klagar mycket men det är ett album som gör mig lite kluven, å ena sidan är det så underhållande och bra att lyssna på men å andra sidan vill man bara ge bandet en fet spark i röven så att det blir lite fart på dem. Tänk om de inte varit så förbannat tillrättalagda, om de bara släppt loss lite i till exempel Carry On och kanske något spår till. Då hade jag stämt in i en enig hyllningskör, nu kan jag bara konstatera att de är riktigt bra men att det finns potential för mer. Så om min finska nu inte är usel kan jag bara säga: Mahtavaa albumi, mutta niiden pitäisi vapauttaa enemmän.

HHHHHHH