Jaded Heart
Guilty By Design

Jaded Heart är tillbaka med ett nytt album, deras tolfte album sedan debuten som såg dagens ljus 1994. Det är inte mycket kvar av bandet som inledde sin bana 1990, sedan trumslagaren Axel Kruse lämnade bandet är det bara en person kvar i bandet sedan dess. Nya albumet Guitly By Design har ett kul skivomslag och på ett nytt bolag kanske de också givits än större möjligheter att få uppmärksamhet. Personligen har jag alltid tyckt att Jaded Heart är ett bra band men att de kanske har börjat upprepa sig själva ganska mycket på senare tid även om det senaste albumet Fight the System var av god klass.

Detta nya album skiljer sig inte direkt stilistiskt från vad vi hörde senast, eller före det. Bra producerat, bra sångare, det råder ingen tvekan om att det är ett väl inspelat album. Klämkäcka refränger, mycket melodi, bra driv i låtarna – jag tycker att vi får ungefär vad vi kan förvänta oss. Inklusive bonusspår får vi lite över en timme av denna hårdrock och inte sådär jättevåldsamt mycket variation över denna timme, jag hade gärna sett att de kortade av albumet lite eftersom det tenderar till att kännas lite väl långt. Sett bara till produktionskvalité är detta album definitivt bättre än de två senaste, men sett till resten av materialet måste jag nog tillstå att det är tvärtom.

Det är ett ganska sömnigt album, inte dåligt men ack så förutsägbart och det tar inte lång tid innan jag finner mig funderandes i andra banor än vad jag ska skriva om detta album. Jag har svårt att hålla intresset uppe även om låtarna i sig är relativt bra. Det är väl främst det att man hör musik som denna för ofta och Jaded Heart har redan gjort album som detta och det känns som att de redan gjort bättre material, det är ett album som kvalificerar sig långt ner på listan om jag ska rangordna bandets album. Bandets fans kan säkert tycka att detta är ett schysst album men som jag redan skrivit så har jag svårt att uppbåda någon entusiasm mot ännu ett album som låter ungefär som en massa annat jag hört, speciellt när det inte är av absolut högsta klass.

Lite av en besvikelse skulle jag vilja beskriva det som, inget av spåren griper riktigt tag i mig och jag har svårt att fokusera på albumet. Kort och gott kan man beskriva detta som ett ganska intetsägande och trött album, inte bra men inte heller dåligt – bara intetsägande och lite tråkigt.

HHHHHHH