Hypersonic
Existentia

Hypersonic handskas med existensens mening på ett sjuttio minuter långt album – om de hade löst existensens gåta hade det kunnat vara riktigt underhållande. Dock tror inte jag att ett musikalbum är kapabelt till något sådant. För er som inte känner till Hypersonic är det ett italienskt power metalband som i och med Existentia släpper sitt andra album, det första kom 2011 förstås till en enad hyllningskör – om man ska tro vad det står i presstexten. Skivomslaget andas dock kvalité så varför skulle inte albumet kunna göra det, det sägs att det finns en del prominenta gäster såsom herr Michele Luppi som representerat ett par vassa konstellationer. Detta band är dock i huvudsak kvinnofrontat.

Kvinnofrontad symfonisk power metal, storslagen och varierad – så kan man enkelt beskriva detta band. Kvinnorösten varieras dock med manliga stämmor av diverse stilar och man får nog ändå tillstå att bandet inte är så kreativt ointressant som väldigt många av banden som släpper musik är. De bjuder på ganska bra variation och för fram sitt koncept på ett snyggt sätt, den kvinnliga sångaren är dock lite sådär men produktionen är av riktigt bra kaliber – storslagen ljudbild och imponerande musikalisk dramatik, italienarna har ofta en dramatisk ådra i sin musik tycks det.

Bra album är det, inget snack om den saken. Bandet känns väldigt kompetent och moget i sitt musikskapande, albumet är solitt från start till mål och det finns inga egentliga svagheter även om jag knappast tillskriver mig en plats i sångerskans fanklubb. Men bandet bjuder på schyssta låtar med bra arrangemang, ganska bra driv och sådär men framförallt känns det storslaget och ganska mäktigt. Ett pompöst album skulle man nog kunna säga utan att hitta på, ett bra album kan man också påstå utan att ljuga.

Solitt och imponerande producerat, bra framfört med schyssta låtar – det finns många skäl att uppskatta detta album och jag tror säkert att många kommer att göra det, speciellt dem som uppskattar italiensk power metal. Dock saknar jag lite av en hitlåt, någonting som verkligen griper tag i mig som lyssnare som får mig att vilja återvända till albumet. Så det är kreativt intressant men låtmaterialet skulle kunna vara lite bättre – gillar du power metal med symfoniinslag kommer du säkerligen att uppskatta detta också. Ett bra men inte fantastiskt album.

HHHHHHH