Band:
Roy Khan – vocals
Thomas Youngblood – guitar
Glenn Barry – bass guitar
Casey Grillo – drums
Oliver Palotai – keyboards
Diskografi:
Eternity (1995)
Dominion (1997)
Siége Perilous (1998)
The Fourth Legacy (2000)
Karma (2001)
Epica (2003)
The Black Halo (2005)
Ghost Opera (2007)
Inspelningsinfo:
Recorded at Gate Studios and Pathway Studios, Wolfsburg, Germany, 2007
Producer: Sascha Paeth and Miro
Gäster:
Miro – orchestrations, keyboards
Simone Simons – female vocals
Amanda Somerville – female vocals
Sascha Paeth – guitars
Ghost Opera Choir – Amanda Somerville, Thomas Rettke, Robert Hunecke Rizzo and Cinzia Rizzo
Länkar:
kamelot.com
myspace
steamhammer
Kamelot har tidigare givit ut skivor om det fjärde arvet, karma, epika, svarta glorior och spökoperor med mera och denna recension avhandlar just spökoperan och inte spökoperan den andra ankomsten som är i stort sett samma sak men med additionen av en liveskiva som snygg bonus samtidigt som skivan inte skall kosta extra så sparka på skivförsäljarna om de inte fattat den saken. Jag har därför valt att visa bilden på det gamla omslaget och inte det från den andra ankomsten. Ni får snart veta hur den står sig i förhållande till resten av Kamelots skivor.
Musikaliskt sett har Kamelot inte förändrats speciellt mycket sedan Fourth Legacy som är den äldsta i min samling. De har blivit lite långsammare och tyngre med åren, samtidigt har de hittat en mer melodiös sida och grandios sida. Bandet har sin bas i metallen men de sträcker sina tentakler in i den symfoniska musiken, med storslagen orkestration och grandiosa körer. Jag tycker att Kamelot hittat lite av en egen nisch av metallmusiken, inget band låter direkt som Kamelot, kanske har det att göra med sångaren Mr Kahn som har en väldigt personlig röst och en väldigt karismatisk personlighet. Musikaliskt är Kamelot helt klart i mitt fack, inte frysfacket utan det rätta facket.
Vi kommer nu till Ghost Opera, memory deleted!!!
Förlåt det blev något som gick snett där. Vi får helt enkelt försöka igen.
Nu till Ghost Opera, det senaste albumutgivandet och faktiskt det näst senaste från kamelot samtidigt, inte dåligt alls faktiskt. Musikaliskt hamnar Ghost Opera förstås i samma fack som det andra Kamelot givit ut genom åren, men med den stadiga musikaliska utveckling bandet haft, produktionen är stiligare och musiken är alltmer briljant än tidigare, så långt allt gott och snyggt och bra. Imponerande och vackert, snyggt och bra, vackra låtar, stråkar you name it, det finns på Ghost Opera. Men är Ghost Opera vackrare, större, snyggare och bättre än det tidigare? Där är jag inte lika säker, jag tycker att inledningen är nog bättre än något annat från Kamelot men därefter, därefter vet jag inte. Jag tycker att skivan faller lite grann efter den högtravande inledningen som lovar så mycket inför fortsättningen, tyvärr ett löfte som inte helt infrias. Det betyder knappast att skivan är dålig med tanke på att inledningen är i nivå med Arjens mästerverk och det är inte alls dåligt men till skillnad från Arjen klarar inte Kamelot att hålla den nivån.
Denna del med mästerliga inledningar liknar tidigare givar från Kamelot men de gångerna har de hållit uppe den uppsatta nivån bättre och även om March of Mephisto och Center of the Universe är mästerliga inledningar som inte överträffas och är de bästa låtarna på skivan håller de andra låtarna näst intill samma klass.
Ghost Opera är bättre än det andra på alla plan utan de där personliga och svårdefinierade intrycken av det musikaliska och det är där jag inte riktigt tycker Ghost Opera räcker i förhållande till de tidigare albumen. Karma är nog fortfarande i mitt tycke det finaste album Kamelot släppt till dagens datum i tät konkurrens med Epica och The Black Halo, Ghost Opera ligger strax under det skiktet vilket för det till ett toppalbum.
En spöklik opera med ett imponerande sound och produktion, kanske beror det på Kaaaaaaaaaaaaahn!? Har ni sett den kanske sämsta sci-fi filmen någonsin förstår ni vad jag anspelar på.
HHHHHHH