Skintrade
Scarred For Life

Skintrade är ett svenskt band som ärrats för livet, ett band som såg dagens ljus redan 1992 och deras första album såg dagens ljus 1993 och de släppte ett andra album 1995 innan de försvann. Tills nu, när tredje albumet ser dagens ljus. De rönte en del framgångar med utmärkelser och sådant under sin tidiga karriär, något jag tror är tveksamt i dagens musikaliska klimat speciellt då de släpps på ett för de bredare kretsarna ganska okänt skivbolag. Tydligen återförenades de lite till följd av fansens önskan om nytt material, men antagligen också för att de kände att kemin fanns där när de repade för första gången 2011. De spelade in fyra nya låtar som släpptes på ett best of-album 2012 och nu har de alltså skrapat ihop tio nya låtar på ett album som de kallar Scarred for Life.

Musikaliskt är det ganska klassisk hårdrock, musik de flesta kommer att känna igen från andra liknande band och bandets tidigare karriär. Snygg produktion, hyfsat sångare, ganska bra driv och energi i låtmaterialet, även variationen är relativt stor sett över de tio låtarna. Vettig speltid om 40 minuter har de också slagit till med, det är ju traditionellt och vettigt. Stilistiskt finns det dock en del att önska, fantasin är inte riktigt vad den borde ha varit om de vill sticka ut. På många sätt känns detta album som en uppfräschad produktion från en tid sedan länge försvunnen, en tid som mängder av band önskar återföra till rampljuset med nya alster. Om Skintrade kommer att lyckas med det är en annan fråga, att de är kompetenta som musiker finns det ingen invändning mot, men som kreatörer kanske de inte är lika kompetenta.

Scarred for Life är ett bra album, det kan man inte direkt invända mot. Kompetent utfört enligt konstens alla regler, tyvärr vågar de inte bryta mot några regler och flera av låtarna känns lite för bekanta för att man ska känna sig bekväm med dem. Nostalgiker, fans av musik som inte bryter nya mönster kommer säkert tilltalas mycket av detta och varför inte? Om man inte har större ambitioner än att upprepa vad som redan varit och se repriser av saker man redan sett massor av gånger är det säkert ett album väl värt att sätta tänderna i. Personligen känns det redan första gången jag hör albumet som att jag hört det förr och känslan av att höra ett nytt album infinner sig aldrig när jag hör detta album, det är inte riktigt ett album som känns nytt trots att det alldeles nyss släppts.

Det finns några bra låtar, inledande titelspåret är väldigt bra och kan nog beskrivas som det bästa spåret på albumet. De övriga spåren är inte så tokiga men inget står väl direkt ut i en jämförelse spåren emellan. Scarred for Life är ett ganska bra album, det är välgjort och jag kan tänka mig att det tilltalar en hyfsat grupp musikfanatiker men som recensent är det svårt att se poängen med ytterligare ett album som inte direkt utmärker sig i en genre där det släpps dussintals album som detta varje år – det är dock alldeles för bra för att ta fram sågen.

HHHHHHH