Midnight Bullet
Lose My Face

Ett finskt band som tappat ansiktet. Det är kvartettens andra album och det har inte ett lika bra namn som det första. Inte så snyggt skivomslag heller måste jag säga. Men det är varken namn eller skivomslag som ska bedömas utan vad som finns innanför omslaget och vad dessa herrar kan skapa musikaliskt. Låtlistan avslöjar inte så värst mycket om vad som väntar på albumet, och det var inte alltför mycket pressinfo heller men det ska handla om masken vi bär och hur fejkat allt i livet är eller något i den stilen – som om inte alla visste det redan.

Musikaliskt är det inte direkt nyskapande, det är några skopor Sentenced, några skopor Metallica och lite annat, lite thrash, lite melodimetall och sådär. Ganska tung och lite mörk rockmusik med ganska medryckande stilistik. Det känns lite typiskt finskt. Hyfsat bra producerat med god svärta och energi, med tio låtar och 41 minuters speltid tycker jag att de håller sig väl på mattan även om jag hade velat se ett lite mer varierat album och en lite mindre Sentencedinspirerad sångare.

Det är ett hyfsat bra album även om jag inte tycker att det riktigt lyfter någonstans, det är en habil samling låtar som är bra utan att glänsa. Ett ganska skönt musikaliskt drama som kanske inte riktigt når hela vägen fram till de högre höjderna kan man nog säga. Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga, det är ett av de här väldigt svåra albumen som är ganska underhållande att lyssna på men som egentligen inte lämnar efter sig något intryck alls. De vet vad de gör men vågar inte ta ut svängarna ordentligt kanske man kan beskriva det som.

Ingen låt står ut för mig på detta album, det är tio sköna låtar som kanske inte står ut i någon bemärkelse. Men det är ett okej album och om ni gillar Sentenced eller något halvthrashigt tror jag inte att ni kommer att bli alltför besvikna på detta finska band.

HHHHHHH