Eisregen
Marschmusik

De tyska extremveteranerna Eisregen är tillbaka med ett nytt album, deras elfte sedan debuten 1998. Det sägs att Massacres fokus med detta album är att nå topp 20 på den tyska albumlistan, Eisregen har en historia av hyfsade listplaceringar med Schlangensonne från 2010 som mest framgångsrikt med en 27:e plats. Jag tror dock inte att det fokuset på att nå topp 20 påverkar bandets stilistik nämnvärt med tanke på att deras genre inte direkt tillhör de mest kommersiella. Dock är de ett flitigt band med album och EPs i massor de senaste åren, vi på Hallowed har recenserat två av dessa och har väl egentligen aldrig varit överdrivet positivt inställda.

Det här albumet fortsätter stilistiskt på samma bana som vi hört tidigare, ganska melodiös extremmetall som framförs med sång (eller kraxande) på tyska. Tempot är ofta ganska lågt och känslan är att det är lite vänlig framtoning och lite familjevänlig extremmetall som säkert kan gå hem hos många. Snyggt producerat, välgjort rakt igenom – knappast nyskapande eller speciellt överraskande. Har ni hört Eisregen förr så vet ni vad ni kommer att få. Inte så stor variation sett över ett album som har ett dussin spår och tar en bit över 50 minuter att ta sig igenom. Det känns som ett långt album, kanske till och med lite fantasilöst. Jag hade gärna sett att Roth hellre hade dammat av sitt Marienbadprojekt och gjort ett Werk 2 för detta album trampar bara vidare i samma spår som tidigare.

Det är inte dåligt, faktum är att det är ett bra album – både underhållande och välgjort. Men i längden saknas hållbarhet, djup och den dimensionen som gör att man återvänder till de riktigt bra albumen men inte till album som detta även om de initialt inte känns direkt sämre. Jag kan konstatera att fans av bandet säkert kommer att uppskatta detta, medan vi som redan tidigare vill ha något mer spännande kommer ha ungefär samma åsikt som tidigare efter att ha lyssnat på detta album. Det är välgjort och ganska bra men det kommer inte att skriva några egna kapitel i boken om musikhistoria.

Jag har väl ingen direkt favoritlåt heller på detta album, allt går i samma stil och känns ganska likvärdigt, det är ett jämnbra eller jämntjockt album. Det går säkert hem hos de som tidigare uppskattat bandet, jag tror dock inte att de kommer att vinna några direkt nya fans med detta album.

HHHHHHH