Unherz
Sturm und Drang

Ohjärtat är tillbaka med sitt fjärde album, de har onekligen varit ganska flitiga sedan debuten 2010, bara förra året fick vi gå utan ett album från Unherz och det efter sitt vassaste album hittills. Nu är de tillbaka med ett mindre sexigt album än sin föregångare, åtminstone om man ska tro omslaget. Sturm und Drang är titeln och låtarna framförs förstås på tyska precis som brukligt är för bandet. Frågan är ju då om bandet kan leva upp till kvalitetsstämpeln de satte i och med det senaste album eller om verkligheten kommit ikapp dem.

Musikaliskt är det klassiskt hårdrock, rakt på sak med tyngd och med energi och en sångare med pondus. Metalliskt och rejält, de har en mer metallisk framtoning än tidigare men förutom det har inte mycket förändras. Det är vad man kan förvänta sig av detta band, rakt på sak, tysk lyrik och energi. Hitbetonade låtar med lite punkframtoning, lagom smutsigt och om ni vill ha mer adjektiv eller beskrivningar rörande Unherz finns det tre övriga recensioner ni kan besöka. Det enda som skiljer ljudbilden på dessa från detta album är att detta album tagit i steg i riktning mot metalgenren. Ungefär 51 minuters speltid på digipakversionen som innehåller två bonusspår, båda liveinspelningar som låter lite billigt producerade. Rest av albumet är väldigt bra producerat, snygg och kraftfull ljudbild som inte lämnar något ytterligare att önska.

Som vanligt när det gäller Unherz är det ett väldigt bra album, bra energi och djup. Problemet är bara att jag tycker att de inte erbjuder något vi inte fått av dem tidigare. Det är ett lite väl stort problem då den som har de tidigare albumen knappast behöver skaffa detta album, det saknas också de där hitspåren som gjorde albumets föregångare till något väldigt trevligt. Men visst finns det höjdpunkter bland låtmaterialet så om du gillar bandets tidigare album har jag svårt att se att du inte skulle gilla detta.

Jag kan vara utan de avslutande livespåren som inte är speciellt bra på något sätt, men resten av låtmaterialet är definitivt värda att låna ett öra eller två. Bäst är Pogobraut som är ett riktigt grymt spår men i övrigt är det ganska jämtjockt. Ett bra album helt enkelt men det känns samtidigt lite som att bandet upprepar sig själva och sådant är aldrig ett recept på något fantastiskt. Men har ni gillat bandet tidigare kommer ni med all sannolikhet uppskatta även detta album för det är egentligen mer av samma sak av samma goda kvalité som tidigare.

HHHHHHH