Skyscraper
Elevation

Skyskrapa är ett brittiskt/norskt band som snart släpper sitt debutalbum som fått det ofattbart fyndiga namnet Elevation, eller Evelation som Rock’n’Growl kallar den i promomailet de skickade. För ett band som kallar sig Skyscraper har de ett lite väl klichémässigt omslag, det skulle vara mer intressant med arkitektoniskt mer spännande skyskrapor. Å andra sidan kanske man inte inte ska titta för mycket på det, det är ett band med gediget medlemsmaterial som alla har en gedigen bakgrund från diverse hyfsat kända band/artister. Och man ska förstås inte döma en bok efter omslaget, kanske samma sak gäller ett musikalbum?

Det handlar om melodiös rock/hårdrock, byggt kring starka refränger och en ganska typisk melodirockröst i Lee Smalls röst. Bra melodiös produktion, AOR är väl en sammansättning av bokstäver som vissa skulle använda för att beskriva detta. Inte våldsamt mycket variation, har du hört ett album i genren kan du enkelt föreställa dig i vilken musikalisk trakt detta befinner sig för nyskapande är det inte. Ljudbilden är imponerande. Sången är bra. Bra producerat helt enkelt, de gör vad man kan förvänta sig från ett melodiöst rockalbum. Varierat som ett album inom genren brukar vara, det finns låtarna man förväntar sig: balladen, midtempolåten, det mer riviga, den där hitlåten med refrängen som inte vill lämna ditt medvetande, du får vad som utlovas kan man kanske säga och du får en timmes speltid dessutom.

Är det bra då? Läste du inte vad jag nyss skrev? det är klart att det är bra, det trycker ju på de förväntade knapparna i en musikalisk genre som normalt sett är bra. Så också denna gång, det är ofta medryckande och skön melodiös musik. Vad jag saknar är de där snygga gitarrslingorna som de bästa banden kan erbjuda, den där riktigt vassa sångaren som är mer än bra och den där känslan av magi som ett riktigt bra melodiöst rock-/hårdrockalbum kan ge. Det här känns mest som en skön bakgrundsmelodi att ha i bilen, i hissen, i garaget, i rummet där du lagar datorer, eller vad du nu sysslar med, inget att bara sitta ner och lyssna på. Det håller inte så långt och för mig är det väl bara egentligen något enstaka spår som riktigt sticker ut och gör att Skyscraper känns marginellt bättre än ditt ”köra-på-fabriken-band” i genren.

Skyscraper, låten alltså, är albumets höjdpunkt, det är en riktigt hitlåt och om man skulle höra den före albumet: ett falskt löfte som aldrig kommer att infrias hur mycket man än spelar detta album. Ett schysst debutalbum som dock aldrig riktigt lyfter så om du önskar en upplevelse likt en musikalisk ekvivalent av ett fallskärmshopp från taket av en skyskrapa kan du glömma detta album för att det är inte så bra eller intressant. Välgjort, med någon hitlåt men överlag ett högst ordinärt album för genren som vare sig utmärker sig positivt eller negativt som helhet.

HHHHHHH