Adrian Weiss
Easy Game

Tyske Adrian Weiss är tillbaka med sitt andra album i sitt namn, efter en stor till kommer ett enkelt spel. Ett kortspel om vi ska tro skivomslaget som jag gillar bättre än debutens skivomslag. Jag gillade det första albumet, men vad ska vi då tro om det andra? Han säger att han dra det tunga längre denna gång annars sägs det vara melodicentrerat och varierat, precis som senast. Och gästlistan är diger med kompisar från Weiss band Gloryful och Forces at Work med flera.

För första gången får vi höra Adrians ”guitar slapping technique” i två låtar. Annars är musiken instrumental, varierad och centrerad kring melodierna. Det är hyfsat tungt utan att för den skulle göra avkall på det melodiösa, låtstrukturerna känns väl avvägda för att vara just instrumentala och känns inte som att de behöver en röst för att göras mer kompletta. Faktum är att sång inte skulle passa i Adrians låtkonstruktioner, allt byggs kring hans starka gitarrmelodier. Snygg produktion, precis som senast. Det känns som att Adrian tagit ett steg framåt med detta album som är lite bättre än sin föregångare på alla punkter. Ett dussin låtar som bjuder på god variation och kvalitativ produktion, jag har svårt att se att en instrumentalmusikälskare skulle kunna avfärda detta.

Ett högkvalitativt album med stort djup, med mycket att upptäcka för den som uppskattar musik som kräver lite mer av sin lyssnare. Gitarren talar och den talar mycket väl, i alla låtar. Sköna melodier, bra driv och lite tyngd gör att man gärna lyssnar på detta album. Ett album som är väldigt lätt att tilltalas av, och det säger jag trots att jag generellt inte är någon större fan av instrumentala rockalbum. Jag föredrar när det finns sång på skivorna men ibland, såsom nu stöter man på högkvalitativa instrumentala skivor som man kan lyssna till om och om igen.

Bäst är inledningen, titelspåret och avslutande Offbeat Frankenstine, dessa tre står ut lite extra. Gitarrmelodierna är lite vassare, låten är lite skönare och man backar gärna bandet och spelar låten en gång till. Ett imponerande album, mer behövs väl egentligen inte sägas, annat än att du missar något om du säger att du gillar melodiös rock/hårdrock och inte tar en närmare titt på detta förträffliga album.

HHHHHHH