Saxon
Unplugged and Strung Up

Andra av Saxon albumet jag recenserar detta år, ett album med gamla låtar som de blåst nytt liv i. Ibland orkestralt, ibland opluggat, ibland akustiskt, allt har snyggats till. Och den som vill kan som bonus få bandets tidigare omgörelseablum Heavy Metal Thunder som följer med som bonusskiva i digipakversionen. Det känns som att man skall vara Saxondyslektiker för att inte anse att detta är ett intressant skivsläpp. Intressant skivomslag har det också, men är albumet något att ha då?

Det beror förstås på vilken inställning du har till olika genrer av musik och då främst heavy metal som Saxon förespråkar men som jag noterade tidigare så har de lyxat till det lite med orkestrering, lite akustiskt och sådant. Bra producerat är det, ljudbilden är ren och snygg och den matchas bra mellan spåren trots ganska stor variation tack vare låtarnas olika karaktär. Givetvis känner Saxonfantasten igen spåren som hörts tidigare men de har fått nytt liv och jag måste säga att Saxon låter mer vitala än de gjort på länge. Det bjuds på bra energi men också väl avvägda snygga spår, en bra och balanserad produktion. Jag tycker att det känns som att Saxon fått nytt liv och liksom vaknat från sin slummer och brutit de senare årens slentrianmässigt Saxontypiska album utan fantasi. Det är kanske inte några nya låtar men trots det känns det fräschare och mer kreativt än något av bandets tre senaste album.

För mig är detta Saxon fräschare och bättre än någonsin, de visar att de fortfarande har något att komma med trots sin höga ålder. Ett riktigt bra album och om du köper utgåvan med bonusskivan får du ännu mer att glädjas över, ett riktigt trevligt album och ett som Saxonfanatikern definitivt inte bör missa. Fjorton spår av riktig toppkvalité, kanske de bästa spår som Saxon någonsin lyckats spela in. Riktigt bra och för en gångs skulle måste jag tillstå att jag verkligen gillar ett album som Saxon skapat.

Bäst på albumet är Crusader, Militia Guard och den akustiska Requiem som är en trio låtar som glänser lite extra på ett album som glänser överlag. Så därför blir svaret på min tidigare fråga ja, det är definitivt något att ha. Saxon känns definitivt mer vitala än någonsin, kan det kanske vara något att ta som ett tecken på att det kanske inte är så farligt att bli äldre?

HHHHHHH