Max Pie
Eight Pieces - One World

Åtta kapitel - en värld. En värld enligt Max Pie där deras andra albums åtta kapitel bildar en värld, en musikalisk värld kanske ett universum. Många planeter finns på det ganska dramatiska skivomslaget och det är definitivt något som kan intressera någon, jag gillar det definitivt. Man måste dock ifrågasätta belgarnas namnval, Max Pie, vad har det med något att göra? Progressivt och dramatiskt är det definitivt om man ska tro vad som sägs om bandet. Eight Chapters - One World är bandets andra album som följer debuten från 2011. Personligen vet jag inte mycket om Max Pie men om jag ska tro vad som sägs i presstexten kan jag anta att de började som ett mer traditionellt metalband för att sedan bli lite mer progressiva.

Lite progressivt, lite tungmetalliskt. Melodiöst med snygga gitarrmelodier, kompetent sånginsats och ett generellt välkomponerat och välgjort album. Kanske inte överdrivet varierat över de åtta kapitlen och med generellt långa spår blir det ett ganska långt album med 53 minuters speltid. Vad ska man annars säga? Det är inte så mycket som slår mig när jag lyssnar på albumet, det låter kompetent utfört och det låter bra när jag lyssnar på det.

Men av någon anledning griper albumet aldrig tag i mig och jag börja tänka i banor som Symphony X senare alster som är bra gjorda men som bara rinner av en likt ett strilande sommarregn. Det finns inga direkt dåliga spår men inte heller något som står ut som den där starka höjdpunkten, jag måste säga att detta album känns väldigt mycket som ett ordinärt album. Här finns kompetensen, här finns kvalitéerna men låtmaterialet för att verkligen göra något med dessa saknas och kvar blir ett album som du glömmer så snart du lyssnat klart på det. Vilket i och för sig på ett sätt är roligare än ett för komplicerat progressivt album som trasslar in sig i sina egna lösa trådar och imploderar i någon form av undermålig storhetsvansinnesyttring.

Eight Chapters - One World har egentligen allt som behövs för att vara riktigt bra men av någon outgrundlig anledning är den inte det. Det är ett godkänt album, kul att lyssna på för stunden och bortglömt två minuter senare.

HHHHHHH