Loxodrome
Mirrors

Jag tänker inte upprepa vad Loxodrom och loxodromiska linjer och sådant är, det får ni läsa i vår recension av bandets EP Forget About som kom tidigare i år. Nu har bandet tagit 75% av den EP:n och adderat tolv spår för att skapa sitt senaste och tillika fjärde album som återigen speglar deras intresse för just speglar. Snyggt skivomslag som påminner om det vi fick se på de två spegelsläppen som kom innan Forget About. Där återfinns också flera av de spår vi får på detta album, så det är inte alltför mycket nytt och spännande bandet egentligen visar upp i och med detta album. Men det spelar kanske inte så stor roll när vi får ett album med många låtar.

Femton låtar för att vara exakt, femtiofyra minuters speltid får vi också och jag kan först och främst fundera kring varför så mycket. Fanns det verkligen inget att ta bort? Beskrivningen från Forget About med modern hårdrock med lite Nu-metaltendenser gäller alltjämt för Loxodrome. Det är ett modernt och välproducerat rock-/metalalbum med ganska bra variation mellan låtarna, inte någon större kvalitetsskillnad mellan detta album och föregående Forget About, sångaren är fortfarande en svag punkt.

En annan svag punkt är att det fortfarande är ett band som inte är alltför kul att lyssna på under för lång tid vilket skapar ett problem med detta album i och med dess långa speltid. Jag skulle vilja kategorisera detta överflöd som en fundamental brist, EPn var för kort för att hålla att spela flera gånger för att skapa en speltid likt ett album och albumet är för långt för att hålla intresset uppe ända in i mål. Denna fundamentala brist gör att man lätt överser med hur bra albumet faktiskt är, för att det är ett bra album och bandet har definitivt både kompetens och väldigt bra idéer för hur man gör musik men de måste lära sig att rensa. Jag skulle nog velat se att de kastade bort The Liar, Darker Days, Black Sun, Tell Me och Talent Show och skapade ett mer koncist album, ett som går mer rakt på sak och gör det bästa av bandets kompetens. Man kan förstås skapa detta album som är bättre om man handlar låtarna på en sådan där webbplats som säljer musikfiler men den som gillar CD-skivor är låst vid ett album som är alldeles för långt för att utnyttja bandets kompetens på bästa sätt.

Jag gillar detta album i mindre doser men det är väldigt jobbigt att spela sig igenom hela albumet trots att Beyond Mirrors och Mud på slutet av albumet är riktigt bra, det blir bara för mycket av allt. Visst säg att jag har ADD eller något sådant jox, men faktum kvarstår att i dagens moderna tid är 55 minuter en ganska lång tid för att koncentrera sig och lyssna på ett musikalbum, det finns så mycket annat att som lockar idag. Det är bara det allra mest fantastiska som klarar att intressera en lyssnare under en så lång tid och till den nivån har Loxodrome väldigt långt.

Ett för långt men ändå bra album, det finns flera riktigt trevliga spår men i slutändan kan jag inte ge dem mer än godkänt eftersom det blir lite för mycket av det goda (det är bara att titta på amerikanerna för att se vilka problem det skapar).

HHHHHHH