KingBathmat
Overcoming the Monster

Kungen av badrumsmattor är tillbaka med ett nytt album, det andra i år och deras sjunde hittills. Det handlar om att besegra monstret, det intre psykologiska monstret som vilar någonstans inom oss. Precis som Truth Button som släpptes tidigare i år har den ett intressant skivomslag som känns en aning monstruöst, kanske är ögonbindeln för att personen på omslaget skall undvika att se sig själv i badrumsspegeln och förvandlas till en staty på badrumsmattan. Är det kanske så man överkommer sitt monster?

Jag uppskattade bandets tidigare album som gick under namnet Truth Button, det är ett riktigt trevligt album med spännande musik och även om detta album går lite grann i samma spår men det är ändå ett väldigt annorlunda album. Progressiv rock handlar det om, för er som hört Yes runt Starthip Trooper kan skapa sig lite av en mental bild, det är lite psykedeliskt, varierat, ibland tungt och ibland ibland vackert, kanske lite som en inre resa i ett mentalt universum där monster och liknande måste besegras för att nå upplysthet. Snygg ljudbild, riktigt bra producerat och otroligt kompetent genomfört. Dessutom känns de femtio minuter som albumet fortgår aldrig tråkiga vilket förstås är en positiv åsikt.

Jag försökte analysera vilket av årets två badmattalbum som var bäst och svaret är inte det enklaste, de är olika nog för att båda vara riktigt intressanta och vilket som är bäst av dem vet jag faktiskt inte. Detta betyder förstås också att detta är årets andra fempoängare för denna kung av badrumsmattor, det är imponerande förstås. Det är bara sex spår på albumet och bara ett av dem har en speltid på under fem minuter och resten är är över sju minuter så det är långa spår på detta album.

Bäst är avslutande elvaminutersspåret Kubrick Moon som är ett riktigt snyggt spår, spännande och på något sätt illustrativ för vad detta album handlar om. Det är ett äventyr genom ett spännande landskap, genom ens inre sinnen i kamp med ens intre monster, ett väldigt intressant och väldigt spännande album. Första spåret Sentinel är ett annat höjdarspår men faktum är att albumet som helhet är en höjdare och det är onekligen imponerande att KingBathmat lyckas släppa ännu ett grymt bra album bara ett drygt halvår efter det förra.

Om jag ska ha några invändningar så är dessa att albumet kan var svårt att ta till sig för den som inte är villig att lägga ner lite tid på att lära känna sin musik. Det är musik som kräver en del från sin lyssnare men för den som är villiga att lägga den tid som krävs är belöningen mycket stor. Det är kort och gott ett riktigt starkt album som imponerar, finns det ett bättre sätt att besegra sina monster än detta album? Antagligen inte, det är ett album du bör kolla upp om du gillar riktigt bra musik.

HHHHHHH