Kambrium
Dark Reveries

Kambriums debut dök upp 2011 och deras episka melodiösa dödsmetall föll ut väl hos många recensenter, personligen kan jag inte säga att de imponerade överdrivet på mig. Shadowpath hette debuten, nu, två år senare är de tillbaka med Dark Reveries vilket får mig att undra om mörker är lite av en besatthet för dessa herrar. Det tycks som att kvintetten är oförändrad och kvalitén på skivomslaget är oförändrat trist precis som med debuten. Jag undrar om något egentligen hänt sedan debuten som kanske inte imponerade men som trots allt bar på ett par löften inför framtiden men frågan är förstås om något av dessa uppfylls.

Stilistiskt har ingenting hänt, låtmaterialet känns fortfarande ganska stilistiskt typiskt för genren och också väldigt likt det som bandet visade upp för två år sedan. I presstexter snackas det om unik stil och så vidare, var den tagit vägen har jag ingen aning om men det är inte mycket som låter unikt på Dark Reveries. Modern och kompetent produktion men egentligen ingenting som överraskar eller imponerar överdrivet. Sången är inte speciellt bra, på debuten hade jag mer överseende med den saken men här behövs en förbättring. Bra kraft, bra melodier har vi men en lång speltid och det långa sista spåret känns ytterst onödigt. Albumet behöver mer variation.

Detta album har fått ett flertal höga poäng i recensioner, något som är alltför vanligt på internet och detta är ett album som förtjänar det betyg vi givit det. Jag ser inte storheten som recensenterna tycks se, det här ett hyggligt album men det är ett sådant där som egentligen är vare sig dåligt eller bra. Det är ett alldeles för ordinärt för att glänsa och det känns en aning som att bandet inte kommit någonstans sedan debuten. de står och stampar på samma punkt som då, varken bättre eller sämre så samma betyg är väl lämpligt.

Precis som fallet var med debuten sticker inget spår ut i vare sig negativ eller positiv bemärkelse och jag är böjd att säga att Kambrium fortsätter att skapa solid men försiktig dödsmetall. ”Kambriums debutalbum är ett välgjort och bra album som knappast kommer att gå till världshistorien men det finns en del för bandet att spinna vidare på för att skapa mer intressanta framtida album, de bör se över sånginsatserna först och främst och kanske också försöka skapa låtar som mer griper tag i lyssnaren för Shadowpath är ett femtio minuters bra tidsfördriv som glöms bort lika snabbt som de flesta hollywoodactionfilmer som gjorts efter dess slut.” det sa jag sist och detta kan upprepas men man byter debut mot andra och Shadowpath mot Dark Reveries.

I ärlighetens namn är detta lite av en gäspning, en bra gäspning men likväl en gäspning. Kanske för dig som gillar modern melodiös dödsmetall.

HHHHHHH