A Perfect Day
s/t

En del band gör det inte lätt för sig, de väljer ett bandnamn som är svårsökbara eftersom det kan förväxlas med andra artisters album och låtar men också diverse coverband och liknande och så förstås en hel massa annat. Och inte fan gör de saken bättre med att självbetitla sitt första album och vara utan en riktig hemsida eller myspace-, youtube- eller reverbnationsida, det gör informationssökandet ganska svårt men det handlar om folk från Labyrinth och Vision Divine som skapat något lite annorlunda och ett snyggt skivomslag har de definitivt skaffat sig. I och med denna inledning vill jag bara ge nyskapade band ett tips, gör en internetsökning på ert tilltänkta bandnamn och se vad det ger, för ett namn som är lättsökt kommer garanterat också ge bandet bättre möjligheter att komma fram än ett som inte direkt genererar några träffar som är relaterade till bandet på sökmotorernas förstasida. Men namnet kommer från vardagliga livet säger i alla fall bandet och menar på att den reflekterar vår vardag både på ett allvarligt och ironiskt sätt. Nåväl, musik nu.

Det finns det på detta album, tio låtar i melodiöst hårdrocksutförande med en medryckande stil utan att för den skulle faktiskt verkligen rycka med en i musiken. Det är väl producerat och snyggt gjort men det känns samtidigt väldigt välbekant och en svag känsla av déjà vu infinner sig när jag lyssnar på det femtio minuter långa albumet. Jag tycker att det känns bekant, kanske för att stilen är ganska typisk melodiös åttiotalsrock, kanske bara för att sångaren känns typisk för genren eller kanske på grund av något helt annat. Det är ett kompetent utfört album, inget snack om den saken.

Men är det då bra? Jodå, speciellt det inledande spåret Another Perfect Day som verkligen är stark och medryckande och här måste jag säga att albumet sätts an en riktigt fin ton men tyvärr försvinner den känslan allteftersom albumet passeras och från att ha startat på en riktigt positiv position känner jag att min känsla hamnar någonstans på svagt positiv med dragning åt det likgiltiga hållet. Förutom första spåret gör väl inget spår något direkt intryck på mig heller så det känns som ett ganska jämntjockt album som visst är bra men samtidigt känns det som att vi hört det förr och då vill jag minnas att det gjordes bättre.

A Perfect Day är ett okej album men det känns lite daterat och lite ointressant och hade det inte varit för det inledande spåret är jag tveksam till att min känsla ens varit vagt positiv när jag lyssnat klart på albumet. Tolv genomspelningar och fortfarande nio spår som jag inte kan minnas, helt enkelt bra men också relativt intetsägande.

HHHHHHH