Terrortory
The Seed Left Behind

Tracks
01. The Soil Turns Red
02. DeReign
03. The Seed Left Behind
04. Concept: Anarchy
05. The Destroyer
06. I, You
07. Saviour


Band:
Johan Norstrom - Vocals
Stefan Vidmark - Guitar
Olov Haggmark - Bass
Tommy Nilsson - Drums


Discography:
Debut


Guests:


Info:
Recorded with Henrik Wiklund
Artwork by Fredrik Aaro

Released 2011-12-09
Reviewed 2012-02-01

Links:
terrortory.com
myspace
bandcamp
discouraged


Fröet lämnat bakom heter Skellefteåbandet Terrortorys debutalbum som väldigt ofta verkar anbringa en storm av namnnämnande av band som en gång var pionjärer för vad som ofta kallas göteborgsdöds. Kanske en storm av nostalgi för de som fastnade för den genren, åtminstone var det en skribent på någon svensk tidning som uppmanade mig att köpa annonsplats när jag besökte den som sade det. I pressinformationen dumpas det klichéer i samma omfattning som feta människor äter skräpmat, det vill säga i enorma lass och kan sägas vara ganska svårt att egentligen få fram så mycket information som känns viktig bland alla irrelevanta fakta. Bandet bildades för så länge sedan som år 2000 och släpper alltså först nu sitt debutalbum, och med nu menar jag för snart två månader sedan. Ett album som har ett omslag som målats för hand skriver skivbolaget, om det inte fotograferats eller något annat liknande bör det ju ligga handpåläggning bakom så att säga att något målats för hand är väl ungefär detsamma som att tala om att fotvandra, hur fan vandrar man annars? Givetvis kunde konstnären ha varit en mun- eller fotmålare och då skulle förstås saken komma i annan dager men vad jag tror de menar är att det är ett konstverk som skapats på den där gamla metoden med pensel och färg och inte airbrush och allt vad de nu använder i dag. Omslaget är väl inte sådär överdrivet spännande om jag ska vara ärlig men lite lagom fridfullt och rogivande för att kontrastera med innehållet kanske.

Nåväl, vi lämnar klichétänk och konstiga formuleringar från skivförsäljare och går in på det musikaliska istället. Det är melodiös dödsmetall av ganska klassisk typ med väldigt medryckande melodier och en liten inblandning av det som ofta kallas groove metal. Det är ganska svängig melodiös dödsmetall som kanske inte direkt bryter alltför mycket ny mark i genreträsket, detta betyder dock inte att de blir ett band i mängden för att det blir de ändå inte riktigt. Deras sväng är något som särskiljer dem en aning från den bild vi fick från band som till exempel In Flames under 90-talet, dessutom varierar de en väldigt melodiös bild med en betydligt mörkare. Men givetvis på ytan är det lätt att avfärda bandet som ännu ett och det måste jag säga att jag själv var men tack och lov för beskrivningen ger vi albumen mer än bara ett par genomspelningar innan vi skriver om dem. Och det är faktiskt betydligt mer varierat än vad man först kan ana. Jag tyckte att det verkade rätt oföränderligt och statiskt först men nyanser dyker upp allteftersom man spelar albumet så det är ett album som kräver en liten tid för att finna sig tillrätta med, det är också ett ganska kort album med sju spår och ungefär 40 minuters speltid. Klarsång och olika nyanser av vrålande varieras också under dessa sju spår, och kanske lämnar de ett spår bakom sig i ditt medvetande.

Det blev väldigt långa stycken där, så jag ska försöka komma till saken lite snabbare nu. Jag tycker att albumet är bra, jag tycker det nu men efter de första två-tre genomspelningarna började jag tänka ut snygga sågskämt och kapningar av bandet från de norrländska skogarna där civilisationen och civiliserade människor är ganska sparsamt representerade (tro mig, jag bor själv i norrland så jag vet hur det ser ut här). Världen behöver inte ett nytt melodiöst dödsmetallband skrev personen från tidningen som ville sälja annons till mig som webbsidebesökare, och det är givetvis sant men inget skäl att avfärda detta band eftersom världen knappast behöver vare sig musik, datorer eller människor men jag ser ingen göra sig av med dessa i rasande takt för det.

De börjar snyggt med The Soil Turns Red som har ett vackert pianointro innan det brakar loss i en trevlig dödsdänga med några snygga solon och lite skoj vrålanden. Det är egentligen svårt för mig att bara sådär väja ett favoritspår eftersom jag tycker att de lyckas skapa en väl sammanhållen och väldigt bra melodiös dödsmetallskiva som världen verkligen inte behöver men den bidrar knappast till att förstöra världens välmåga och om den bidrar till den globala uppvärmningen genom att tillverkas är det bara ännu bättre med tanke på hur kallt termometern hela tiden säger att det är. Så kort och gott skulle jag vilja avfärda den där recensenten som jag hela tiden återkommer till och säga som de andra jag läst: att detta är en väldigt bra melodiös dödsmetallskiva som ni bör undersöka närmare, det lämnar definitivt ett spår bakom sig.

HHHHHHH

 

 

Label: Discouraged Records/Sound Pollution
Tre liknande band: Dark Tranquillity/At the Gates/In Flames
Betyg: HHHHHHH (5/7)
Recensent: Daniel Källmalm

read in english

Föregående recensioner:
Resurgency/Desolator - Split
Sunstorm - Emotional Fire
Sonic Station - s/t

Föregående artiklar:
Coexistence
Dead by April
Hate Gallery