Saga
20/20

En gång i tiden när jag växte upp och man fortfarande föredrog vinylskivor före CD-skivor fanns ett album som verkligen inspirerade och intresserade mig, inte bara för musiken utan också för det väldigt häftiga skivomslaget. Det albumet heter Images at Twilight det släpptes 1979 och du kan ju själv kolla in omslaget om du vill, det innehåller också det första av den långa saga som berättas genom Sagas album, nuförtiden är dock dessa kapitel ett avslutat kapitel och de gör bara vanliga låtar. Sagas perfekta syn på sitt tjugonde album heter 20/20 som är beteckningen för perfekt syn i de engelsktalande länderna och är lika mycket ett namn på grund av att det är bandets tjugonde album som ett lycka tillmeddelande till keyboardisten Jim Gilmour som nyligen behövde genomgå en ögonoperation. Vidare är bandets långtida sångare Michael Sadler tillbaka efter ett albums frånvaro så vi kan väl förvänta oss att känna igen de kanadensiska hjältarna som är ett av mina absoluta favoritband.

Musikaliskt kommer alla som hört Saga förr känna igen sig, Sadlers röst är ett speciellt inslag förstås men också det speciella atypiska låtuppbyggnaderna, gitarrmelodierna och keyboardharmonierna, man kan faktiskt säga att Saga låter som inget annat band och alltid haft en väldigt unik stil på sin musik. Detta album som kallas 20/20 låter väldigt typiskt saga, en perfekt vision av hur bandet låter då de fått med låtar som förnimmer om deras tidiga era men också om den lite hårdare sentida. För den som aldrig hört Saga kan det faktiskt sägas vara ett bra sätt att introduceras till hela bandets historia i ett album som inte är ett best of-album. Tio låtar, 48 minuter och stor variation i klassiskt Sagaformaterad progressiv rockmusik, det är vad du får med detta album.

Det är ett ganska svårt album att bedöma tycker jag, med tanke på att det har nitton tidigare album att jämföras med och det är just den historien som blir problemet för hur utvecklas man inom samma format och håller alla glada efter så många album? Det är en svår fråga och jag tycker inte att Saga utvecklas något alls med detta album, inte som med till exempel Images at Twilight, Silent Knight, Worlds Apart, Behavior och så vidare, de har ofta tagit vissa steg med sina album men detta känns som att det bara spelar på vad de tidigare gjort och det har inte heller några riktigt hitspår. Det finns många klassiskt stiliserade Sagalåtar som One of These Days eller Spin it Again som jag gillar mycket, inledande Six Feet Under känns dock mest bara seg och flera andra låtar känns lite avvaktande. 20/20 är definitivt inte ett av mina favoritalbum från kanadensarna, det är ett bra album men jag hade förväntat mig mer.

Det har samma förtjänster som många andra album från Saga men jag förstår inte varför jag ska välja den framför album som Marathon, House of Cards, Behaviour, Worlds Apart eller Images at Twilight eller för den delen ett flertal av de andra jag inte nämnde nu. I slutändan får man dock ändå säga att Saga är ett säkert kort för bra musik och 20/20 är definitivt inget undantag till en sådan regel, det är ett bra album men inte det där albumet man instinktivt vet att Saga kan göra.