Hysterica
The Art of Metal

Ett metalband bestående av endast kvinnor, det kan inte sägas vara det vanligaste men några kvinnorockers kan jag komma på som jag gillat, Arven och Kittie till exempel, så vad kan Hysterica vara då? Som stor fanatiker av kvinnofrontad metall måste jag tillstå att detta band på pappret känns oerhört intressant, även om omslaget ser ut som avföring eller något som kunde pryda landsmännen i Sabatons omslag vilket är mer eller mindre samma sak. Det är det andra albumet av de svenska ”Femetal Warriors” som en av säljpunkterna säger om detta album, wow inte nog med att de har klichéomslag och logo, de marknadsförs med klichéer också, nu kan vi verkligen snacka jämställdhet här. Det måste vara kul att även kvinnor kan marknadsföras med typisk heavy metaltugg så att vi alla kan se hur jämställt samhället har blivit, men samtidigt måste jag säga att jag inte vill att kvinnliga metalartister ska vara som männen, de ska vara något speciellt och något som bryter av mot stereotyperna och inte som ännu mer matar dem som deras kompisar i Sabaton eller så. Jag såg dock att de skulle ha De Van spelandes den 14:e mars när de har sin releasefest så det finns ett skäl att gå på den, minst.

Vad kan vi då förvänta oss av ett kvinnoband som marknadsförs med samma terminologi som schlagerbandet Sabaton? Producerat av folk bakom Hammerfall och Evergrey och mastraren har haft sina händer i verk av Sabaton och Imperial State Electric för att nämna två. Power Metal känns som att det är den övergripande terminologin som kan nämnas, trallvänligt värre i många av låtarna och nästan ibland tuggummipoppigt, ungefär som Sabaton. Men med lite avbrott där sångerskan försöker sig på extremsång med blandat resultat, men ibland kan man fundera över om det är en kvinna som sjunger hela tiden, inte för de extrema inslagen för de låter kvinnliga men delar av den vanliga sången, men förutom lite inblandning av andra genrer som skapar variation är det poppig power metal i stil med Sabaton, Hammerfall eller Freedom Call, metal med ett leende på läpparna. Frågan är bara om de likt Freedom Call gör det med ironi eller seriöst som Sabaton, allt känns ganska seriöst när man tittar på hemsidor och läser om det, inga FC smileys där inte. Rent och välputsat kan sägas om produktionen, musiken är hyggligt varierad och de tio spåren tar ungefär 45 minuter att spela igenom och den känns ganska riktad till samma fanskara som Sabaton, dvs barn.

Jag tycker trots alla klichéer att Hysterica är ganska bra, de har en skön melodi känsla och spår Force of Fighters of the Century är omöjliga att inte gilla, extremutflykterna känns dock ganska poänglösa och mest bara där för att vara där utan någon egentlig funktion. Det är ganska synd ändå tycket jag att de som kvinnoband verkligen gjort allt för att vara ett så typiskt heavy/power metal band det bara är möjligt. Trots den medryckande karaktären så känner jag mig lite deprimerad, i band som Epica, Absynth Aura, After Forever, Within Temptation, Kittie, The Vincent Black Shadow, Niobeth, Operatika, Nightwish, Alyson Avenue och många fler känns det som att den kvinnliga närvaron ger bandet en dimension som tar dem ifrån den standardiserade hårdrocken och gör dem till något annat och det är just det som är bra med band som har kvinnlig sångare, Hysterica söker efterlikna alla andra power metal band (och blanda in lite göteborgsinfluenser) istället som att de helst skulle velat vara snubbar som stod och tillverkade klichéer för det är inte det minsta mer spännande med kvinnor som är metalkliché, lika lite som det är med män.

Kort och gott innan jag helt tappar tråden, det är bra detta album och låtarna fungerar säkert i stugorna runt om i landet. Samtidigt känns det så tråkigt att de ska syssla med samma klichéer som alla andra power metal band och på så vis transformera sig från ganska unika till att vara bara ännu ett band i mängden. Det har ändå varit ganska kul att lyssna på Hystericas music de här veckorna men den känslan av att de var kliché jag kände när jag lyssnat på dem har förstärkts än mer när jag fått reda på mer om bandet.

Så Hysterica är ganska bra musik med en image som bara barn kan gilla, ”Femetal Warriors is a ridiculous concept”, så det finns i slutändan bara ett skäl att gå på deras releasefest och det är det andra bandet.