Geoff Tate
Kings & Thieves

En av de bästa sångarna genom alla tider, en gång i tiden vill säga då jag tycker att han har åldrats och inte alls har samma styrka sångarmässigt längre. Också en av de bästa låtskaparna tillsammans med Wilton, DeGarmo och de andra i Queensrÿche, jag menar se bara på Operation Mindcrime. Dock ska man i ärlighetens namn konstatera att Queensrÿche inte har gjort mycket av värde efter sagda album och efter de senaste turerna kring Queensrÿche som jag inte tänker kommentera eller värdera släpper denne Tate nu ett andra soloalbum som följer hans självbetitlade debut från 2002. Kings & Thieves heter det, en intressant titel som kunde ha vittnat om ett heroiskt äventyr men så var dock inte fallet.

Musikaliskt känns det lite grann som en sammanfattning av vad Queensrÿche gjort från någonstans mitten av 90-talet till nu. Det är inte speciellt tungt men ganska så varierat och ombytligt i stilistik, ljudbilden är ganska oputsat rockig ibland med lite tyngd bakom till och med, något som Queensrÿche så sorgligt saknat på senare år. Utrymme ges också för gitarrsolon och liknande, Geoff sjunger mestadels i ett mellanregister men letar sig till de högre tonerna ibland och hans röst håller hyfsat även om han är en skugga av sitt forna jag på den fronten. Jag gillar produktionen på detta album, sången är okej också och det känns ganska kompetent framfört dessutom på ett album vars elva spår når 52 minuter.

Jag tittade på kommentarerna kring Dark Money på youtube där folk spottade ganska ordentligt på herr Tate och någon baktalade honom som hustrumisshandlare och allting, märkligt tycker jag hur folk angriper en person de inte ens känner över lite musik (märkligt också att man överhuvudtaget ska kunna kommentera videos på youtube speciellt om man tänker på att det enda folk som kommenterar sådant är kapabla till är idioti). Jag ska ärligt säga att jag inte gillar detta album speciellt mycket men inte på grund av att det inte är någon ny Mindcrime eller något annat sådant, det är på grund av att albumet känns oinspirerat och väldigt sömnigt. Det tänder aldrig till någonstans trots intressant lyrik och sådant, å andra sidan med tanke på vad Queensrÿche gjort på senare år måste detta sägas vara ett lyft för Tate så kanske ett steg i rätt riktning trots att albumet är lika roligt som att kräkas i en hink.

Nej du Tate, du börjar ha levt lite väl länge på gamla meriter nu, är det inte dags att skapa något intressant snart? Kings & Thieves har inte mycket intressant att erbjuda, ett ganska väl genomfört men totalt ointressant skrivet album. Trist.