Catamenia
The Rewritten Chapters

Ett band som till mycket irritation för härjedalingar stoltserar med vargar på sina skivomslag och så även på detta album, de omskrivna kapitlen som är deras första kompilation. Men kan det egentligen verkligen sägas vara en kompilation? det är trots allt nyinspelade låtar rakt igenom, visserligen är de hämtade från tidigare i bandets diskografi men det är knappast så att de är identiska med originalen. Dessutom får vi en cover, av en Bon Jovilåt och den vill jag lova att den inte har mycket gemensamt med originalet, men är det nu bättre när vi får höra bandets låtar tyngre än vi någonsin hört dem förr? för det är vad vi får enligt informationen som medföljer promoskivan som i detta fall är digital.

Vi ska väl också konstatera att Catamenia genomgått en ganska ordentlig rockad i sin rollista sedan det senaste albumet Cavalcade, de har endast kvar Riku som råkar vara en av bandets grundare sedan det förra albumet men misströsta inte då denne lyckats skrapa ihop ett nytt gäng musiker för att få en nytagning av de gamla låtarna. Och kanske kan denna rockad faktiskt vara positiv i ett sådant läge med andra namn i bandet även om någon av de nya medlemmarna är nygammal, då det kan ge helt andra infallsvinklar och det kan faktiskt höras på titelspåret från just Cavalcade som är både snabbare och hårdare.

Personligen tyckte jag att Cavalcade var riktigt bra och hade en bra dynamik mellan tyngden och melodierna, The Rewritten Chapters är inte lika dynamisk den är mer tung och har tagit ifrån bandet lite av den stilistiska särställning de hade jämfört med andra finska melodiösa extrema metalband när de gjorde exempelvis Cavalcade, nu låter de mer som att det kunde varit Children of Bodom, Insomnium och allt annat de heter, sången är också sämre nu tycker jag mer kraxande i stil med sagda band än den var på Cavalcade och även dynamiken i sången mellan klarsång och vrål är mindre och tråkigare. Produktionen däremot tycker jag är en förbättring då detta album har en tydligare stilistik men framförallt kommer de musikaliska elementen fram mer, det känns större och mer majestätiskt. Jag tycker att man kan kalla det en storslagen produktion med mycket fokus på melodier samtidigt som det är riktigt tungt, hade Cavalcade varit producerad på samma sätt som denna hade det varit ett ruskigt bra album med den känsla och låtmaterial som finns där.

Detta album känns som lite av en besvikelse sett till vad man kunde förvänta sig efter Cavalcade, det stora problemet är att de gjort alla låtar tunga och glömt bort dynamiken i låtmaterialet vilket lett till femton tunga låtar utan någon större variation, välproducerat och väl genomfört är det men med femton spår och en timmes speltid är det ganska lätt att tröttna på det någonstans halvvägs igenom. Det enda spår de valt från Cavalcade som är titelspåret illustrerar ganska väl vad som hänt med bandet, de låter större och bättre på det hela taget men det som gjorde den låten och det albumet bra har de glömt i omvandlingen. Kanske har den lysande försäljningen och publiciteten som Massacre skriver om i pressinformationen stigit dem åt huvudet för detta påminner en del om Sonata Arcticas senaste album som också bygger på vad de gjort förr men någon sorts affärsmässig känsla snarare än skaparglädje infinner sig när jag lyssnar och om det finns något i världen jag avskyr oavsett område så är det kommersialism.

Bra på alla sätt men när jag nu lyssnar på Cavalcadealbumet som kontrast så kan jag inte undvika att känna mig besviken, det albumet hade något som The Rewritten Chapters saknar även om utförandet och kvalitén är bättre på de flesta områden så känns det tomt. För fans av Catamenia tror jag säkert att detta är en utmärkt addition till skivsamlingen, för fans av genren tycker jag nog ändå att det är bättre att titta bakåt i bandets historia.