Bloodbeast
Bloodlust

Déjà vu, är vad kommer att tänka på när jag ser detta skivomslag. Stereotypt är ordet för dagen med ett omslag som ser stereotypt ut men titta sedan också på låttitlar, bandnamn och albumtitel är också stereotypa. Annars är bandet från Sydafrika som inte direkt gjort sig känt som en nation av många metalband, åtminstone inga som är välkända för den breda allmänheten. Det är ett band som bildades ur spillrorna från andra sydafrikanska dödsmetallband och deras döds-/thrash-/grindcore metal har ett lyriskt innehåll av våld och sådant. Låter det häftigt och spännande? I så fall kan ni läsa vidare, om ni däremot redan tröttnat på så kallad primitiv dödsmetall kan ni hoppa till en annan recension för detta lär inte tilltala er.

Musikaliskt är det déjà vu det handlar om, dödsmetall som det alltid låtit och förmodligen som puritanerna vill att det ska låta, det vrålas sådär som det oftast gör och det instrumenteras argt och hårt med smattrande trummor och skränande gitarrer och allt det där som vi brukar få av dödsmetallskivor. Ljudbilden är väl ungefär som förväntat med grumligt ljud och inte särskilt mycket till tyngd har de heller utan det låter ganska harmlöst trots texter som är ondskefulla och brutala och allt vad du nu önskar har i form av inkompetent lyriskt innehåll eller vad sägs om Fuck or Die? Det är ett kort album som tar omkring halvtimmen att spela sig igenom för den som nu önskar, och som sagt du får dock räkna med att du inte får något alltför dramatiskt eller nyskapande under denna halvtimme.

Déjà vu som musikalisk inriktning är ingenting som direkt tilltalar mig och detta album kan knappast sägas vara ett undantag till en sådant allmänt vedertagen regel, Bloodlust är okej men fullständigt ointressant och fullständigt identitetslös. Om du funderar på detta album betänk då att det tar en halvtimme att spela det, ett avsnitt av QI är ungefär lika långt, I’m just saying.

Så om du gillar upplevelsen av déjà vu kan du med gott samvete välja detta framför ett betydligt mer intellektuellt stimulerande avsnitt av QI, om du däremot gillar att bli lite mer stimulerad av dina musikaliska förehavanden kan jag rekommendera att du letar upp någonting mindre identitetslöst. Kort sagt är detta ett album som trots sin korthet inte direkt är enkelt att spela sig igenom, inte för att det är dåligt utan för att det låter som någon form av arketyp för genren. Ett okej men knappast nyskapande eller ens intressant album, kanske om du gillar den mer primitiva dödsmetallen men inte om du gillar din musik fräsch.

HHHHHHH