Arjen Anthony Lucassen
Lost in the New Real

Vad skulle hända om du återuppväcktes från dödens käftar ett par hundra år framåt i tiden? Antagligen skulle du framstå som samma idiot då som nu förstås men om du hade varit en intellektuell hade du nog känt dig dum eftersom världen lär se väldigt annorlunda ut och det är just det som händer för Mr. L (ett namn som förekommer ibland i Arjens musik). Arjen Lucassen alltså, en man med diverse strängar på sin lyra och nu släpper han för andra gången ett soloalbum, senast det begav sig var 1994 och då under namnet Anthony med ett album som floppade ganska mycket kommersiellt och inte tillhör hans mer intressanta om jag ska vara ärlig. Nu stoltserar albumet inte bara med en förlust i ny verklighet utan också hela hans namn som artisten i fråga och det är verkligen ett soloalbum då Arjen gör det mesta själv även om han har hjälp med småsaker som trummor och de talade passagerna görs av den hyfsat kände skådespelaren Rutger Hauer som vi minns från Blade Runner, han karaktärs namn på detta album är en hyllning till sagda Ridley Scottfilm. Annars sjunger Arjen själva, spelar alla instrument utom något enstaka och hans bror förekommer dessutom, det du. Jag måste förstås erkänna att jag är en massiv fanatiker av Arjen och hans musik som kanske betygen på hans senaste alster kan skvallra om men det hindrar mig inte från att vara objektiv ändå, men förstås hoppas jag ju att detta album skall vara lika vasst som hans musik brukar kunna vara.

Förvänta dig det oväntade kan sägas vara en bästa beskrivningen av Arjens musik historiskt och den saken gäller även nu och det är olikt allt vi tidigare hört från denne holländske man, samtidigt som vi kan känna igen det från allt vi tidigare hört från denne holländske man. Låter det komplicerat? Tänkte väl det. Det är genreblandningar hejvilt med inslag av psykadelia, pop, rock, metal och hollywoodfilm, allt i en till synes väl genomtänkt blandning. Det är lågmält, det är storslaget, det är kommersiellt, det är kommersiellt självmord, musikaliskt kan du förvänta dig att du kommer att få höra något du inte väntat dig att få höra. Dock måste jag säga att det är det mest lättillgängliga jag hört från Arjen på väldigt länge vilket får mig att tro att detta album säkert kan gå bra hem hos de flesta även de som tycker hans vanliga kreationer än överdrivet komplicerade och. Det skulle dock krävas en smärre avhandling av doktorsgrad för att korrekt beskriva det stilistiska på detta album vilket får mig att avstå, jag kan dock säga att ljudbilden är perfekt och låtskrivandet är lika äventyrligt som det alltid varit. Arjens sång då? frågar du. Den låter väl mer eller mindre som vanligt och bara för att han inte brukar ta ton på Ayreon eller Star One, Guilt Machine eller vad det nu kan vara, är han inte inkompetent på det området, kanske inte makalös men hyfsad men låtarna är skräddarsydda för att passa hans röst, behöver jag säga mer? Darth Vader hade ingen son. Det är ett långt album med sina strax över nittio minuters speltid, två skivor och tio spår på varje skiva är vad vi får.

Långa stycken till tusen, varför inte och varför luktar vi inte på rosorna längre? Det är ett album som är bra som fan, kort och gott. Lätta låtar att ta till sig, bra låtar och en spännande intressant variation och som vanligt lyckas han hålla lyssnarens intresse uppe under nittio minuter vilket bara det är intressant med tanke på hur många som misslyckas att intressera mig i ens fyrtio minuter. Det är en kvalitetsprodukt sett till alla aspekter och det finns egentligen inte mycket att påpeka om men om jag ska ha invändningar mot densamma så är det att det inte riktigt sticker ut tillräckligt sett till Ayreon och känns nästan som att det kunde vara en fristående Ayreonsaga baserad på Mr L som vi också stötte på i senaste Ayreonalbumet 01011001 och det är väl egentligen den stora nackdelen att det sedan inte är så bra som något Arjen släppt de senaste åren är kanske inte så konstigt med tanke på kvalitén på dessa album från Ayreon, Star One och Guilt Machine. Så ett varmt rekommenderat album, det borde inte göra någon direkt besviken, om det gör tror jag nog att ni bör fundera över vad ni förväntar er egentligen.

Kanske är fem poäng snålt för ett så här bra album men en och en halv timme musik kräver sin tid och uppmärksamhet och om du ska spendera omkring en och en halv timmerstock eller däromkring på att lyssna på musik brukar du välja väldigt noggrant vad du lyssnar på, det gör åtminstone jag och om jag ska lyssna på musik väljer jag hellre Into the Electric Castle, Universal Migratorskivorna eller 01011001 och kanske även Human Equation av Ayreon eller ännu hellre Live on Earth med Star One, och eftersom detta album kräver samma tid konkurrerar det med dessa album och kan inte riktigt mäta sig med dem, därav fem poäng. Dock ska det påpekas att till skillnad från dessa fungerar detta album betydligt bättre som fristående låtsamling som till exempel bakgrund eller liknande kan detta kanske till och med vara bättre men det är ett konceptalbum trots allt och det berättar en historia som gör att det kräver sin tid att ta sig igenom allt.

Så, Arjens andra soloalbum är mycket bättre än det första och ett riktigt bra album, dock står det sig slätt mot det mesta ur Ayreonkatalogen och Star Ones tre alster. Men även om det inte är förstavalet och det mest rekommenderade av Arjens alla album så är det likförbannat ett riktigt bra album som jag kan rekommendera. Det är lite av ett album som tar er dit grisar flyger.