Recension Mhorgl - Heresiarch 2011

Tracks
01. Inheriting the Mantle of Power
02. Ophidian Legacy
03. Black Wolf Militia
04. Ravenous Wargod
05. The Seed of Rebellion
06. Fallen
07. Hostis Humani Generis
08. Impiety Storm
09. Soliloquy
10. Terror Manifesto
11. The Hubris Of The Departed
12. Purity

Band:
Vocals: Sam Moretta
Guitar: Rob Thorpe
Bass: James Campbell
Drums: Louis Rando

Discography:
The Sacrificial Flame (2007)
Antinomian (2010)

Guests:

Info

Released 2011-10-03
Reviewed 2011-11-17

Links:
mhorgl.com
myspace
youtube
last-fm

Från Australien härstammar detta svartmetallband som kallas Mhorgl, australisk extremmetall får mig att tänka på det allt annat än fantastiska bandet Portal från samma nation. Kanske kan dock detta band ändra på den inställningen till den musiken, kanske kan det inte med tanke på att deras namn är antingen avknoppat från en norskt svartmetallband med namnet Morgul som bandet hävdar att det ska uttalas i pressinformationen eller Minas Morgul som är ett torn av svart trollkonst eller något i den stilen ur sagan om ringen. Det betyder att detta band antingen avgudar norsk svartmetall eller sagan om ringen vilket inte tilltalar mig någondera om jag ska vara ärlig, kanske är de inspirerade av båda. Albumets titel anspelar antingen på en instiftare till kätteri eller ledaren av en grupp kättare. Så ett kätterskt album av svartkonstnärer kan man tänka sig att det handlar om, det låter väl kanske som något allvarligt talat totalt ospännande.

Musikaliskt är det baserat i ganska standardiserad svartmetall, tungt och mörkt och en sångare som anstränger sig till sitt yttersta för att låta som en vessla. Det är dock en aning mer utvecklat än ditt vardagliga primitiva svartmetallband då de väljer att utveckla med lite rockigare influenser och faktiskt använda mer än svartmetallen vedertagna melodislinga. Även en del akustiska inslag står att finna på detta album, kanske lite kätterskt mot genren skulle säkert en och annan svartmetallfan säga. Produktionen gör sitt bästa för att vara mörkt, de siktar på en mörk ljudbild verkar det som men det borde knappast vara en överraskning med tanke på vilken genre det handlar om. Tolv spår och 43 minuter är vad som döljer sig på det album jag fått nöjet att skriva om idag.

Det finns bra inslag på detta album, det är så långt jag kan sträcka mig i positiv bemärkelse. Jag är säker på att svarmetallfanatikerna säger något liknande men att de positiva inslagen är det klassiskt svartmetalliska medan de negativa är de rockiga och akustiska inslagen medan jag tycker helt tvärtom, om de hade frångått sina rötter än mer och svävat ut i mer våghalsiga gästspel i andra världar hade det kunnat bli väldigt spännande, nu känns det som att det finns ett frö men det är ett outvecklat sådant som inte ens tagit sig över jordytan vilket känns lite beklagligt eftersom det knappast hjälper det kvalitativa med detta album.

Förutom The Seed of Rebellion och The Hubris of the Departed tycker jag inget spår kan kallas bra, några delar hyggliga spår finns sedan också och sedan fylls allt på med typiskt grådaskiskt bajsbruna svartmetallspår som är lika roliga att lyssna på som att skala av huden från vänster arm. Dessa sista bajsbruna spår är dock ganska få som tur är, det mesta av materialet håller ändå hygglig klass men det är ändå ingenting jag gärna skulle spendera min tid frivilligt lyssnandes på även om jag tog bort de dåliga spåren. Som jag sade, där finns frön av något som kunde ha blivit intressant men de får inte riktigt bryta genom ytlagren och stannar därför i det fördolda och det kvarvarande intrycket blir inte ett överdrivet positivt sådant. Om nu inte ett svartmetallalbum jag inte omedelbart spyr upp mina inälvor av är ett positivt intryck, men skämt åsido så är det ett halvhyggligt svartmetallband.

Ingenting jag kommer spendera en minut till att lyssna på men för dig som gillar lite mer experimentell primitiv svartmetall kan jag rekommendera det.

HHHHHHH

Mhorgl Heresiarch

Mhorgl
Heresiarch